- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
140

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 GUSTAV CEDERSCHIÖLD.

mig med denna allmänna antydan, då jag här endast vill
hänvisa till, att förkärleken för -ar har gamla rötter i vårt
språkbruk. Eljest är det egentligen endast n utid a
förhållanden jag nu vill behandla. Blott i förbigående vill jag erinra
om, hur lånord sådana som funt, kalk, biskop, prost och
fakultativt även präst, klerk antogo pluraländelsen -ar, huru
även 1734 &rs lag skriver parkar, platsar, kantar, och huru
ännu Moberg år 1815 kunde uppgiva, att rob (klänning) i pl.
hette robar.

Allmogens sätt att bilda plural

kan jag heller icke inlåta mig på, då jag måste begränsa mig
till riksspråket och ej varit i tillfälle att göra någon
undersökning av bygdemålens lagar för pluralbildning. Av
det ringa antal från riksspråket avvikande dialektiska
pluralformer, jag kunnat iakttaga, t. ex. negrar, elevar, skulle jag
dock snarast tro, att -ar äger företrädet.

Barnspråket,

så vitt det tillhör de bildade klassernas barn, visar ju
uppenbart. att de små i -ar finna den typiska pluraländelsen; så
hör man dem under de första åren säga boka(r) (= böcker),
natta(r) (= nätter), nöta(r) (= nötter), fabbar eller faboa(r) (=
farbröder) o. s. v.

Manliga förnamn
brukas endast sällan i pluralis. Då således någon
händelsevis kommer att sammanfatta flera av sina bekanta, som
ha gemensamt förnamn, har han nog i allmänhet få eller inga
minnen av, hur just det ifrågavarande förnamnet brukar heta
i plural. Och då han likväl i de allra flesta fall bildar
plural med -ar, synes mig detta förhållande vara ett starkt
vittnesbörd om, att svensk språkkänsla avgjort gynnar denna
ändelse. Man kan försöka både med inhemska namn soin KarU
Erik, Harald, Sigurd, och ursprungligen icke-nordiska såsom
Nils, Lars, Bengt, Klas, Per, Petter, Magnus, Alexander, Edmund,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free