Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STILEN I RUNEBERGS LYRIK.
153
nebergs liknelse närmast, men clet torde dock ej vara skäl
att antaga ett direkt inflytande från Horatius, dikt, då
liknande motiv äro så ytterst vanliga i litteraturen.
Mindre bilder av pseudoklassiskt ursprung äro mycket
vanliga i Dikter I. Men det är ju så, att det poetiska språ:
ket vid denna tid var alldeles uppfyllt av pseudoklassiska
fraser. Stagnelius var väl den bland den nya skolans
skalder, vars dikt är rikast på pseudoklassiska element — hos
honom tillkommer därjämte det äkta antikinflytandet — men
ej heller de verkliga fosforisterna hade frigjort sin stil från
sådona. Bildernas mängd bevisar därför ej, att
pseudoklassicite-tens inflytande på Runeberg varit av synnerligen djupgående
art. Tvärtom förefalla dessa bilder ofta att vara rätt löst
påklistrade, tillhöra så att säga det periferiska i dikten.
Personifikationer ha ju betraktats som en karaktäristiskt
pseudoklassisk stilegendomlighet. Men även de upptogos och
omformades av nyromantikerna. Hos Runeberg finna vi prov
både på de i rent akademisk stil gjorda personifikationerna och
på den grupp av naturgudomligheter, halvt rokokoartat, halvt
romantiskt fattade, som Fr. Vetterlund karaktäriserat på
följande sätt1: "Hos den unga romantiken uppstod ånyo
natur-lifvet i en munter och primitiv poetisk mytologi: den gyllne
Maj och den grönklädda Flora, eller Zefyr och ’morgonens
yngling med rosenmun’. Sådana figurer voro inga individer
men liknade ej heller 1700-talets frostiga barockallegorier eller
någon Boucher- och Hellmans-rokoko; de voro dekorativa
figurer i ett arabeskartadt mönster med yppigt fantasimaterial".
— Dock måste man väl anse, att fosforisternas personifikationer
äro ättlingar av rpkokodiktarnes. Olikheterna äro i vissa fall rätt
stora, men sambandet är ej avbrutet. Raderna "morgonens
drottning med rosiga stafven — vinkar oss ut i sin vaknande verld"
äro visserligen rent fosforistiska, men den mytologiskt
personifierande uppfattning av naturen, som Atterbom i
"Lycksalighetens ö" satt i system, är dock mycket rokokoartad; det finnes
1 Sveriges National-litteratur, bd. 9 sid. xii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
