Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
RUTII HEDVALL.
"I dalens famn förflöt hans barndomstid,
Hans lif var lugnt som källan vid hans hydda".
De stereotypa fraser Runeberg upptagit från den
pseudo-klassiska diktningen framträda dock ej så starkt, som man
på grund av deras antal kunde förmoda. Detta beror nog
till en stor del därpå, att han ofta omgestaltat dem genom
attribut och bestämningar, som ge fraserna en väsentligen
annan karaktär. Vi se huru Runebergs skaldeindividualitet
tränger sig fram genom de lånade formerna, spränger dem,
ombildar dem, tvingar dem att bli medel för skapandet av
bilder, som äro hans egna. Man kan visa på den lånade
klischén, men längre än till upptagandet av den har
inflytandet icke sträckt sig.
Ex.: Bäckens tysta silfverbölja samm
I de långt, långt bort belägna dalar.
(Fogelboet vid landsvägen).
Attributet "tysta* och upprepningen av "långt" i den senare
versen ge den eljes så fögp, originella skildringen en
innerligare, mjukare ton.
I bilden "odödlighetens lugna sol" är det nog det
runebergska adjektivet "lugna" \ som ger uttrycket dess karaktär.
I raderna: "Och natten som söfver
Med rosende hand
De späda ibland"
äro endast personifikationen av natten och den i
sammanhang därmed stående klischén "rosende hand"
pseudoklassi-ska stilegendomligheter. Hos grekerna var det ju Eos,
morgonrodnaden, som var rosenfingrad, hos Runeberg, nordbon,
är det natten. Härigenom får skildringen verkligen nordisk
stämning.
Bland bilder med tydligt romantisk prägel fäster man
sig viel följande :
1 Se Söderhjelm a. a. I, 374.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
