Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STILEN I RUNEBERGS LYRIK.
161
också fullkomligt i Stagnelius stil, återge en av
grundtankarna i "Liljor i Saron". Måhända förtjänar det också att
påpekas, att Stagnelius har uttrycket "den stela lagerkronan".
(Rosen och näktergalen).
I "Till en flicka" synas fantasierna om ett tidigare
överjordiskt liv i "fadershuset" visa på inflytande från
Stagnelius, måhända särskilt från ett parti i "Kärleken", där
skalden förklarar att han i Amanda egentligen älskar "symbolen
af sitt forna jag", den själ, som i en tidigare tillvaro
glänste vid "gudatronen i Cherubers chor". Medan Runeberg
säger:
"Hulda! länge innan dig jag såg
Var jag älskad, älskande tillbaka"
har Stagnelius:
"Sköna flicka! ej ditt öga tände
Dessa lågor. Samma eld mig brände
Innan härlig för min blick du stod".
Om Stagnelius erinra också några av bilderna i
"Vaggsång för mitt hjerta".
"Dagens rosor du pröfvat nog;
Blott i sömnens dunkla lustgård
Gror den stängel, dig läker."
I fjärran land är det den lustgården blommar, fjärran
från de nordiskt ljusa nejder, som Runebergs dikt oftast
speglar. Men Stagnelius kände denna lustgård, där helande
örter gro. — Utan att vilja göra någon direkt påverkan trolig,
viU jag anföra en strof ur "Kärleken".
"Så jag söng. Med balsamgråt på kinden
Vallmokronan nickade i vinden,
Göt kring rymderna sitt opiidoft.
Lutan sönk — dess silfvertoner dogo,
Dvalans känslor långsamt mig betogo.
Och i milda rosen drömmar själen
Höjde sig ur bojorna af stoft."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
