Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
RUTII HEDVALL.
ängsliga uppsökandet av jämförelsepunkter gör ett något
oroligt intryck. I denna bild har varje enskilt drag en
motsvarighet i verkligheten.
".....ditt öga mulnadt.
Och dödens blekhet låg som en dvster drifva
• O u
Öfver ditt anlete bredd.
Nu har han flyktat. Leende strålar åter
Mot mig din hulda blick som en klarnad maj sol,
Och på de blida kindernas värma svälla
Rosor och liljor igen."
Under allt detta förlorar man den unga flickans anlete ur
sikte utan att den befriande vårstämningen rätt vill infinna
sig. — Detta sätt att i detalj utarbeta bilderna torde vara
typiskt för den franska skolan1. men det är trots allt
Runeberg själv vi möta i dessa bilder av solsken och smältande
snö. Men senare skulle Runeberg icke utarbeta sina bilder
på detta sätt; han skulle lämna mera åt stämningen, mera
åt fantasin att ana. — Vårbilden i den ungefär samtidiga
"Vaggsång för mitt hjerta" har i utförandet mycket mera
av Runebergs egenart:
"En gång måste våren vissna.
En gång glädjen, o hjerta".
Ungefär på detta sätt skulle Runeberg, såsom jag senare skall
söka utförligare visa, en gång forma liknelserna i sina bästa
lyriska dikter. Han ger först naturbilden, så överflyttar han
den i en enkel parallellsats till det själsliga området.
I "Till den ålderstegne" ingå några fint funna och väl
utförda bilder.
"Se, när dagens purpurlågor glimma,
Tjusar, än en guld bestrålad dimma,
An en blomma i sin knoppning röjd;
Först när solens milda flamma bergås,
1 se Gjörloff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
