- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
166

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

RUTII HEDVALL.

den första versens slut faller i dessa rader så utsökt vackert,
äfven det metriska uttrycket bidrar till att göra bilden klar. —
Också i den näst sista strofen finnes en mycket vacker bild:
en strålande daggig gryningsstund då allting lyser upp och
glittrar, då allt är glans och friskhet, — det är
uppståndelsens morgon.

En bild av samma slag som dessa anträffas i "Till
Frigga":

"Hvad af stoftet hon länt, hvad hon af himlen har,
Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky
Hvad blott aftonen målar
Eller morgonens blomsterhand?"

Även några av bilderna i "Barden" erinra i stileji något om
de nu citerade, t. ex. "och kärlek slog i blommor ut på fälten".

Med tiden tyckes Runeberg allt oftare använda bilder
ur fågellivet, härvid såsom av flere forskare framhållits
påverkad av Franzén i så måtto, att det var han, som så att
säga gav påstöten.

Språket i fågeldikterna "Till min sparf", "Fogelboet
vid landsvägen" och "Till en fogel" är enkelt, men saknar
det egendomliga skimmer, som likasom lyser över
idyllepigrammen. De bilder, som förekomma, äro ej heller alltid
lyckligt valda. Då skalden till sparven säger: "Din skrud
är mörk som natten, och din tunga — är stum och tyst som
den", är jämförelsen med natten här alldeles för stor.

Runebergs dikt till Franzén står till ton och stämning
de nu omtalade dikterna nära, men bildspråket är rikare och
vackrare.

"Höjde du då ren för sista gången
Här en älskad röst,

Du, som, lärkan lik, flög bort med sången
Undan storm och höst?"
lyder inledningsstrofen och samma bild upptages senare på
ett vackert sätt i raderna: "Men fast våren kom och fogel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free