- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
167

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM STILEN I RUNEBERGS LYRIK.

167

sången, — kom ej du ändå". — Bilden av lärkan är väld,
såsom det tyckes, med tanke på Franzéns klara, lätta
skaldelynne.

Bildspråket i Runebergs första diktsamling är alltså
kvantitativt taget till och med mycket rikt. Metaforer
användas ofta, de bildliga personifierande uttryck, som föreligga
färdigbildade i det språkliga materialet, gör Runeberg rätt
flitigt bruk av. Men man varsnar en strävan att inskränka
användningen av bilder, som ej ha värde i och för sig, som endast göra
språket grannare utan att framkalla intryck av någonting
sett. — Den strävan efter förenkling, vilken, såsom
Söderhjelm visat, framträder i fågeldikterna, gör sig särskilt
gällande i fråga om bildspråket.

Denna utveckling i riktning mot större enkelhet
framträder med synnnerlig styrka i "Idyll och Epigram" och
beror till en stor del på att metaforer och andra bildliga uttryck
äro sällsynta. Däremot har rätt ofta en hel dikt tagit formen
av en bild, utan att denna dess allegoriska karaktär
uttryckligen blir framhållen. Bilderna gestaltas fritt utan tyngande
mer eller mindre långsökta jämförelser. Någon gång är den
enkla händelse eller situation dikten ger inställd i en
naturskildring, som växer till bild och symbol och ger åt hela
dikten en oändligt mycket större och djupare syftning, än
dess ord tyckas innebära.

Nästan alla bilder i "Idyll och Epigram" äro hämtade
från naturen och dess liv. Våren och vårens fägring
sammanställas med ungdom och kärlek — stundom nästan som
liktydiga begrepp. Så i N:o 14

"Men till kransen beder
Ömma flickan så:

Dofta kring hans panna
Kärlek blott och vår".

Ungdomstidens flyktighet förliknas i N:o 12 vid våren —
men vårens minnen glädja än i höstens dagar, därför "fritt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free