Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STILEN I RUNEBERGS LYRIK.
173
"mina känslors vår" äro ytterst sällsynta i Dikter II, medan
de i Dikter I förekomma särdeles ymnigt.
I många dikter, flere av ett visst skälmskt tycke, har
gossens försök att vinna sin flicka liknats vid fågelfängarens
försåt mot fågeln. Och jägargossen ledes av tanken på
fåglarna till drömmen om den han helst ville se. Roddargossen
berättar i en skälmsk bild, att han ej jagar lom eller and
utan sin förrymda tanke, som han hoppas finna "när båten
hunnit strand och hamn — och jag min trogna flickas famn".
Naturskildringarna äro nästan alltid gjorda i enkla, men
säkra drag. Den svala, klara höststämningen i en glesnande
lövskog är underbart fångad i ett par rader i "Jägargossen",
och i "Roddaren" ger Runeberg en nattbild, som i sin skärpa
och klarhet är utomordentligt vacker:
ÄEn våg ej rör sig mer,
Af sol och dag jag ser
En strimma blott vid vesterns bryn ;
Och mörk i fjärdens djup är skyn".
På samma gång förstärker denna strof intrycket av den
vemodiga första strofen och ger en transkription i bild av
stämningen i den1.
Naturen i dessa dikter är aldrig död, den skiftar i sol
och skugga och är full av levande liv. I snåren bo
skogsfåglarna, i insjön lom och and. Och dessa fåglars liv och
vanor äro observerade med en realism och åskådlighet, som
är enastående i tidens svenska litteratur.
"Om vintern komme hit en gång
Med drifvor i sitt fjät;
Jag såge bättre ripans gång
Och orren hölle trät" 2.
1 Måhända kunde man, vad denna dikt beträffar, anmärka att
en viss inkongruens gör sig gällande mellan diktens första del och
slutet. Den vemodiga, tunga stämningen mattas av och brytes
slutligen alldeles i diktens epigrainmatiskt tillspetsade slutstrof.
2 Jfr med detta den zoologiskt oriktiga uppgiften i
"Höstaftonen" (Dikter I): "I skogens toppar tonar näktergalen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
