Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STILEN I RUNEBERGS LYRIK.
175
Landskapet i Runebergs äldsta dikter var en orörligt
leende vårgrön dal. För att tvinga fram aningen om det
liv, som lever i naturen, uppfyllde skalden den med
natur-gudomligheter, mytologiska personifikationer. Man möter den
väna Flora och ser en skymt av vårens gudomlighet i en
vagn, dragen av svanar.
Men landskapet förändras, det blir mera realistiskt
tecknat, kärvare och enklare. Naturgudomligheterna försvinna,
men växlingarna i sol och skugga ge landskapet liv. Och
fåglarna sjunga under de ljusa sommarnätterna. Runebergs
dikt avspeglar den natur, de sjöar och skogar han kände
bättre än de flesta.
Denna förenkling i dikternas stil framträder emellertid
icke endast i naturbilderna. Den retoriska tonen, som gör
sig gällande i några av Runebergs äldre dikter, förnimmes
med tiden alltmera sällan. De personifierade abstraktionerna
uppträda ej. Detta står naturligtvis i samband med
ämnesvalet; i sina lyriska dikter från senare tid behandlar skalden
ej stora allmänna ämnen. På en annan väg når han livets
centrum, den ytliga glansen ersattes av uttryckets innerlighet
och djupa fulländning.
Ruth Hedvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
