Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motanmäkkningau till svensk språkhistoria.
177
men dels ägnar han ett inte så helt obetydligt utrymme åt
därmed förknippade frågor, dels är det ju just med
uttrycklig hänvisning till denna sin textframställning som han (Spr.
o. st. XI, 155 n. 3) trott sig kunna påstå, att hela mitt
tidigare resonemang ’förfaller’. Åtminstone till denna dom var
han icke befogad, förrän han presterat en allsidigare
utredning, varvid frågan också borde föras tillbaka i tidenH.
är ju nu också benägen att erkänna, att ’förfaller’ var ett
väl starkt ord (s. 117). Han tänker sig ock, att det är detta
ord som satt pennan i min hand. Det har jag ju själv
uttryckligen vidgått (s. 106, där dock också ett annat
avgörande motiv angivits). Min uppsats avsåg att genom en
fylligare framställning uppvisa, att det väsentliga av vad jag
sagt i min ’Bureus’ trots H:s påstående kunde bibehållas.
Detta syfte måste framgå för den som läser t. ex. s. 95 r.
18—22 och i synnerhet de två sammanfattande raderna mitt
på s. 102. H. har emellertid ’svårt att förstå’, varför mina
anmärkningar mot honom blivit framställda (s. 108; jfr s.
111). Jo, jag höll före, att jag vid detta försvar av min
ståndpunkt var skyldig att ta all möjlig hänsyn till vad hos
H. som angick den föreliggande frågan, hur svårt det än
stundom var att få mening däri. Hade H. varit mera betjänt
med att jag lämnat hans yttranden åsido? Eller finner han
det överhuvud olämpligt av mig att emot honom uppträda till
mitt eget försvar? Det bör ha här varit det så mycket mindre,
som H. nu yttrar sig betydligt försiktigare om värdet av den
åsikt jag — väsentligen i anslutning till andra2 — företrätt.
Kanske H. nu också förstår, varför min framställning
väsentligen befattade sig med formerna på -a och -an. fastän
detta var den punkt där han själv, ’med avsikt, var mest
kortfattad’ (s. 108); likaså kanske, varför jag har svårt att
se, att det är jag som har ’anlagt sak’ (s. 108 r. 23) med
honom. Skall saken betraktas så därför, att jag befattat
mig med — och därför ock måst ibland bemöta — detaljer,
medan H. blott kategoriskt avfärdat?
Till s. 108 f. Här tar H. åter upp det Bureska stället
om sängan. Både här och Spr. o. st. XI, 155 n. 3 synes
1 Det är detta jag också menar med uttrycket ’gå till botten
med frågan’ (Bureus s. 251 n. 2), vilket H. på denna punkt icke
gjort — ja, inte ens gjort anspråk på att göra.
2 Jag har icke, som man av H:s framställning kan frestas tro
(se t. ex. s. 111 f.), dolt mitt beroende av andra i huvudpunkterna
(se t. ex. s. 94 r. 12, s. 99, 100 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
