Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
KUBEN GISON BERG.
sig täppa munnen på Theoriens försvarare, då man påstår, att
flera stora konstnärer talat med förakt derom: dels hafva de då
förrådt en märklig brist på filosofi, dels — och detta är
kanske hufvudskälet — bör man påminna sig. att stora Snillen
ofta plågas af en ond Dämon, som. kallas elakt lynne, och veta
då ofta icke hvad de säga. Hvad de tanklösa Jollrare angår,
som getingslikt surra kring blomstren af menskliga
kunskaper och än kalla sig filosofer, än poeter, än konnässörer in.
fi. så anse vi dem här, med deras infall, och det Publicum
hvars beundran de skörda, såsom samt och synnerligen icke
existerande. Ville man dock äfven mot dem vara höflig, så
kunde man säga dem, att utan theori hänger all så kallad
god Smak i luften — eller på meningar, som likna den i
consequenz. —
Författarns resonemang om Romantiska Dikters bestånd
inför Förståndet (ty detta menas väl med deras möjlighet)
är så vida rigtigt, som de genom den dröm- och
månskenslika omväxlingen undfly dagsljuset, eller icke kunna komma
i collision dermed. Ty drömmar äro, såsom Drömmar,
verkliga och förståndet kan icke upphäfva dem, biott inse sitt
teleologiska företräde i Handlingens verld. Men en
gudomligare kraft, Förnuftet, som i en högre Enhet förenar hvad
förståndet i ändligheten söndrar, låter både Fantasien och
Förståndet vederfaras sin rätt, och visar menniskan, att den
förra är lika nödvändig för hennes hjerta, som den senare [!]
för hennes hjerna. — För öfrigt kan Förståndet ganska väl
finna sig vid dessa fromma sagor, då det förstår sig sjelft;
men då måste det vara potenzieradt till förnuft och anser dem
— liksom alla Diktningar — för hvad de äro, fantastiska
allegorier af sina helga hemligheter. Till en sådan romantisk
och i allmänhet poetisk — Realität, fordras hvarken
"formlöshet" eller "obestämdhet i om teckningen" (hvilket
egentligen är detsamma). I Btirgers Romanser, i Werners Tragedier,
ja i sjelfva Octavianus, är formteckningeri ganska bestämd:
orsakerna, hvarför vi icke finna den sådan, äro dels den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
