Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS KRITISKA LÄROSPÅN.
23i>
theoretiska ovana vi känna vid anblicken af alla fria och
djerfva drag, af alla riddarverldens andesyner och jättelika
kostymer; hvilken ovana härrürer från vår helleniserande
bildning, som vänt oss vid en slags matematisk ängslighet, dels
den helga halfdag, hvaruti vi se dem, en egenskap, som icke
är formernas, utan omgifningens (det andliga majestätet, de
mystiska begreppen, som vi fästa vid vissa ting, sål.
kruci-fixer, lampor m. fi.). — "Beständigt berusade af glansen af
nya föremål": bör numereras sålunda: Beständigt berusade af
nya föremåls glans. —
Rec. är fullkomligt ense med Förf. i det som säges om
den opartiskhet, som bör råda, eller synas råda i Poetisk
berättelse. Detta är dock ännu quod est solvendum: emedan
hittills, mig vetterligt, ingen Epiker iakttagit det. (Jag
undantager de gamle okände krigsskalder och folksångare —
och knapt dem.) I Tragedien löste Grekerna det svåra
problemet med införande af ett allsvåldigt Ode, hvars järnarm
lika tung träffade hjelten och missdådarn. Kanske skulle
man införa detta i Epos eller Romanen, och derigenom
sönderhugga den Gordiska knuten, samt dessutom’vinna åt de
handlande personerna litet mer menniskovärdey än de flästa
Romanskrifvare förmå gifva dem. —
Af hjerta och själ förenar Rec. sitt missnöje med
Författarens öfver det rhetoriska svarfvandet af Äreminnen och
Predikningar, som man i Frankrike och Sverige kallar
Vältalighet. Det uppkom redan i Rom, men — märkom detta!
— då först, när Rom, i smak som i seder, med stora steg
nalkades sin undergång: och det skall alltid gå till
efterverlden såsom foster af en veklig Generation och en skämd
smak, om ock stundom sanna Snillen, fängslade af samtidens
fördomar och vanor, förirrat sig på denna bedrägliga stig till
Odödligheten Rec. gillar de grunder, som här anföras till
dess förintande, och vill blott göra Förf. tvenne påminnelser:
1) "Poesiens Dikterböra ej förblandas med de prunkande
fraser, hvarmed dessa deklamationer uppstufvas; ett valdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
