Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCENTUEUING AV KOMPOSITA I ltfOO-TALfiTS 8VENSKA
55
utom Lucidor, och alltid p& "öra" punkt i alexandrinen. Do
av mig antecknade hithörande beläggen äro inalles o. 183, varav
o. 142 med penultima och o. 41 med ultima i arsis.
Fördelningen av de sista på, alexandrinens takter är denna: 3 i
versingången, 8 i cesuren, 12 näst efter cesuren och 18 i
rimmet. Intet således i 2 och 5 takten!
Nedan skall jag till belysning av frågan granska
motsvarande ord gruppers versaccent hos skalder, som
uppenbarligen och medvetet sökt få sin vers kongruent med
prosauttalet, nämligen Lagerlööf och Sophia Brenner.
Den ojämförligt största delen av de av Kock granskade
verserna voro tvåstavstaktiga och särskilt sådana av jambisk
rytm, och av dessa var alexandrinen den dominerande ochJ
därtill den mest påfrestande för accenten. Det torde därför
vara av intresse att något se till hur ifrågavarande ordgrupper
infogas i vers, där även trestaviga takter ingå. I brist på
större och mera sammanhängande partier av modern sådan
har jag genomgått Stiernhielms Hercules och Brölopps-Beswärs
Ihugkommelse, över 1000 verser. Hexametern är ett smidigt
versslag. Den bygges av växlande två- och trestaviga takter
med stor frihet, cesurens läge växlar och har sin plats inuti
versfoten, den lockar ej skalden till accentförskjutningar för
att få riin. Men genom takternas formella olikhet, som
motverkar intrycket av rytm, fordrar den ett strängare
iakttagande av taktlängdernas likhet (än i oblandad vers). Och
då nu en stavelses förmåga av förlängning är större (resp.
förmåga av förkortning mindre), i samma mån den är starkt
accentuerad, blir denna fordran i huvudsak detsamma som ett
strängare iakttagande av prosaaccenten. Man jämföre Regnérs
ord: "Svenske metriske versens enda rättesnöre är accenten, med
den sorgfällighet vårdad, at blott upläsningen ger versen des
behöriga takt och ljud".1 Härvid måste dock alltid fasthållas, att en
1 Försök till metriska öfversättn. från forntidens skalder. Med
förutg. metrisk avhandl. Stockh. 1801. Med instämmande citerad av
Adlerbeth i Företalet till hans översättn. av Æneiden, Stockh. 1804.
De
tviista-viga kom-positas iv-fogning i [-hexametern-]
{+hexame-
tern+} fins [-Stiernhielm-]
{+Stiern-
hielm+} ncit
senare
skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
