Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLDS EGLE OCH ANN ETT
117
varit brukligt att på detta sätt ge särskilt mjölkkammaren
behag. Man har därför ingen anledning att tro, att Leopold
just i Annetts mjölkkammare varit angelägen att finna enris
på golvet.
Enligt Fischerström, Ekonomisk dictionnaire (1781), III:
488, ansåg man på hans tid lind och en som de bästa
träsorter att göra bunkar av. "Bonden skaffar sig både goda
och snygga mjölkbunkar, då han ömsom insätter en kimba
af En och den andra af Björk", heter det vidare. Enligt
samma sagesman var det även ett gott sätt att hålla
mjölkbunkar rena, att en gång i månaden hälla kokad enlag i dem.
Leopolds ord "väl lukt an de af en" vilja alltså ge en
föreställning om Annetts utmärkta uppsättning av husgeråd samt om
hennes renlighet och mönstergilla skötsel av sina mjölkbunkar.
En välvårdad mjölkkammare borde helt enkelt på Leopolds
tid lukta en.
Ljunggren hörde på sin tid av en dam, som känt
Leopold, att fru Lenngrens linneskåp stått modell för Annetts
(Sv. Vitt. häfd., III: 214):
Ett fullträngdt linneskåp, från golfvet upp till tak.
Med allt, hvad man till helg, som hvardags, nånsin brukar:
Nu damaster, nu dräll, här lakan, och der dukar,
Till finhet och fason, i tusenfaldig smak.
Man har således rätt att i dessa rader se en förstucken
hyllning från Leopold till skaldesystern. Sådana små
uppmärksamheter lindade en gustaviansk skald gärna in även i
sina yppersta dikter. Oxenstierna får i början av Eglé ocli
Annett i förbigående ett vackert erkännande, men denna
artighet mot fru Lenngren är mera utsökt: den anspråkslösa och
tillbakadragna skaldinnan nämnes inte vid namn som
Oxenstierna. Det var en hemlighet mellan henne och Leopold
och kanske några få vänner, att det var hennes skåp, som
här gick till odödligheten, och på samma gång var det en
hyllning åt hennes huslighet, en egenskap som hon nog höll
på mer än på sin poetiska begåvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
