- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
122

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1-22

JOSUA M JOH K K (i

Hvem deraf mödan flyr, olycklig är hans lott.

Slutligen böra ett par ordformer antecknas s&som
märkliga. I v. 24 uttalas ordet förnäm med huvudtrycket på
första stavelsen. Denna tryckfördelning är ej ovanlig
omkring 1800. jämte den nu brukliga, och enligt Weste hade
detta uttal med sig en särskild betydelse: "förnäm av sig.
högdragen". I v. 66 uttalas tillbedjarn med huvudtryck på
senare ledet. Detta var enligt Weste det riktiga uttalet av
ordet, medan verbet tillbedja redan då hade samma uttal som
det nu brukligaste. Imperfektet satt i v. 130:

man satt ett flor i hatten

ocli i v. 150:

Ack! suckade hon tyst, i det hon satt sig ned

synes ha missuppfattats av somliga utgivare, som på det
förra stället skriva satt’ och tänka sig, att här föreligger en
apostrofering av formen satte. Så är icke förhållandet. Satt
som imperfektum av sätta förekommer i vissa delar av det
svenska språkområdet och bör betraktas som dialektisk biform
till riksspråkets satte. Jag anför ett par exempel på formen
från andra författare. I Oxenstiernas Disa (v. 205) läsa vi:

Man utsåg spanmåls-kommissioner
Att finna något understöd;
Man tillsatt mäsknings-direktioner
Af de förfarnaste personer;
Men folket fick ändå ej bröd.

I fru Runebergs anteckningar om sin mans sjukdom
anföres ett yttrande av honom: "Jag satt mig upp par, tre
gånger under natten och väntade bara, att det skulle bli
slut" (Söderhielm, Runeberg II: 494). I Per Hallströms
Skogslandet läses s. 18:

Det var just ett piskande väder,

och vinden satt fötter i jord och tog hopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free