- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
139

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖ K ST A KOXJ LJ(tA TIONENS SINGULAKA IMPERATIV 139

Att som gemensam benämning för de kortare
imperativformerna använda termen ,kommandoform, är ur
betydelsesynpunkt naturligtvis omöjligt. Lundell har ej heller
avsett något dylikt. Dubbelformer förekomnia ju dels av
verb som kunna gå både efter l:sta o. 2:dra (mer sällan 3:dje
1. 4:de) konjugationen, dels av sådana som för övrigt enbart
visa lista konjugationens former. För den första kategorien
har ’kommandobetydelsen’, även vidsträckt fattad, föga vikt.
Där är det vanligen andra skillnader som visa sig mellan
<le olika formerna, eller ock överhuvud ingen skillnad.

1. Verbet kan även för övrigt växla till konjugation.

I detta fall blir skillnaden kanske oftast den, att den
ena formen verkar mer landsdelsartad, mer dialektisk. Så är väl
förhållandet med suga för sug, sluta1 (fred) för slut, lyfta för lyft,
röka för rök, smeka för smek, snöra för snör, höta för höt. förlika
för förlik, fästa för fäst, gnaga för gnag, gala för gal, mala för
mal, skava för skav, dyka för dyk2, där de korta formerna
äro de ’riksspråkliga’, samt di för dia, flytt för flytta, väss för
vässa tf), där a-formerna äro de vanliga. Sim för simma anges,
av Linder, Regler o. råd, 3 uppl., som sällsynt; någon
betydelseskillnad mellan formerna är det väl knappast8. Besluta
för beslut (varom SAOB ej lämnar besked4) är väl mindre
vanligt, ehüru ’beslutar’ enl. SAOB torde användas något
mer än ’besluter’ och ’beslutat’ enl. samma källa är avgjort
vanligare än ’beslutit’, liksom part. perf. sedan ganska långt

1 Kanske dock även ålderdomlig. Jfr t. e. i Polyfem III: 12,
s. 2 imperativen ’Sluta fred med Polyfem’. Verbets olika betydelser
voro ännu i början på 1800-talet icke så fördelade på olika former
som nu. I Tegnérs Eft. skr. I, 2B8 (1825) stftr t. e.: "Sluta häraf
icke till någon kallsinnighet å min sida".

2 Även öda för öd? Ordlistorna böja icke öda’ som a-ver b.
För mig är dock a-böjning naturlig: "Öda inte krut i onödan!"

3 Svärja för svär, brukat av Strindberg, Sv. Öd en IL 94 är
dialektiskt (1. avsiktligt arkaiserande ?).

4 Imperativ förekommer i 2 ex. från modernare tid, bägge
gångerna i formen ’beslut’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free