Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
OLOF ÖSTE U(j REN
tillbaka böjts övervägande svagt. Ej heller här torde någon
utpräglad betydelseskillnad föreligga. Möjligen föredras av
somliga ’beslut’ som kraftigare; en ansats till ’kommandoform’
i så fall. Någon skillnad mellan begrav och begrava vare
sig i betydelse eller vanlighet torde svårligen kunna
uppvisas1. Spara är väl något mindre vanligt än spar (även något
ålderdomligt?). Av ’förtenna’, som enl. SAOL 7 och
Lyttkens-Wulff Sv. Ordl. 1911 böjs ’förtennade’, i part. även ’förtent1,
enl. Lundell ’förtennade’ 1. ’förtente’, tordo imperativen fortenn
vara den givet vanligaste.
Ej sällan har den korta formen en viss utpräglad
stil-färg, diktens, ålderns, bibelspråkets. Unn (jfr ännu ’det är
dig väl unt’) och fÖrunn, när de någon gång förekomma,
tillhöra poesien, t. ex. ’Unn mig ännu en stund / höra din röst!’:
’förunn’ finnes brukat av Franzén i dikt2. Poetiska och
ålderdomliga äro stört (Polyfem I, 42, s. 1), let (om det förekommer, det
finnes brukat av Tegnér2; pret. enl. Linder ej gärna ’lette’),
tillvit (brukat av Adlerbeth2; i lagstil enl. SAOL7 ännu
’till-vi tte), fören (jfr Förenta Staterna, med förenta krafter), förlän
(enl. Linder ’förlänade’ 1. ’förlänte’), län (hela verbet ålderdomligt),
vis (Adlerbeth, Choraeus, Fahlcrantz 2; på Rydqvists tid även
vardagligt), förmen8 i bet. ’hindra’ (soin enligt Rydqvist I.
368 även brukas i skrift — till skillnad, säger han, från ’lån\
’vis’, ’tal’), bekväm (’bekvärner’, ’bekvämde’ enl. SAOB mindre
brukl.; ’bekväm’, från Skiöldebrand 1749, är ordbokens enda
ex. på imperativ). Sällan är den längre formen den ålderdomliga
såsom begära för det vanliga begär. Fräte slutligen har utom
högtidligare klang (än frälsa4), kanske också en mer intens
1 SAOB omnämner icke imperativens bildning och bar inget
exempel på den.
2 R. G:son Berg, Om den poet. frih. s. 77.
8 Linder8 upptar ’förmente’ blott till ’förmena’ = förmoda.
Heidenstam böjer i Hel. Birgittas pilgr. s. 29 "det förmener er ingen".
4 Enligt Sundén och Lundell skulle imperativen blott heta
’fräls’, en uppgift som jag ej finner hos andra ordboksförfattare, och
som direkt strider ej blott mot min egen erfarenhet, utan ock mot
Linders Regler o. råd9 (1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
