Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oisängen.
Vid fortsatt skärskådande av ortnamnen i trakten för det
gamla Gurann i Valbo härad har jag funnit ett ställe, som
med skäl kan föras tillsammans med de av mig i Språk och
Stil XII, s. 206 f. anförda Åttingsberg och Åttingsåker,
vilkas namn säkert från början innehålla gudanamnet Odén.
Gården heter O Isängen; den gränsar intill de båda nu nämnda
och är liksom dessa ett gammalt frälsehemman, som icke finnes
omnämnt, innan det 1540 framträder i skattelängderna. Hela
1500-talet igenom ha dessa längder visserligen ingen annan
form än Olseng[en), men vänder man sig till tiondelängderna,
finner man äldst andra former: Aans-, Ans- och Ons-eng(en).
Då nu de sistnämnda handlingarna äro skrivna av ortens egna
myndigheter, kan man vara förvissad att häri finna de
tidigast påvisbara tal formerna. För dessa tre granngårdar ha
tiondelängderna från början följande namnformer: 1550 Gurana
(nuvarande Åttingsberg), Aattinsaagher, Aansenghen; 1560
Gwrann, Otlensåker, Onseng; 1563 Atensåker, Ansengen
(Gurann saknas). 1579 uppträder i tiondel. Olsenghan och först
därmed ett namn, som överensstämmer med skattelängdernas
form och med c^en sedan i skrift och tal segrande.
Ar den förmodan jag framställt om namnen Åttingsberg
och Åttingsåker såsom omändrade från tidigare Odens-,
Öns- riktig, så kan den tydligen utsträckas även till
Oisängen. Ungefär lika mycket skäl kunde man kanske finna för
ett antagande att ett tidigare Ols- utvecklats till Öns- (under
en viss period av 1500-talet) i likhet med det hos Lundgren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
