Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möjligt och omöjligt i den språkliga utvecklingen.
Var går gränsen mellan det faktiskt omöjliga i språklivet
och det som en gång kan bli naturligt?
Vid slutet av 1400-talet böjde man utan tvekan
substantiven på -an i bestämd form. Vid slutet av 1600-talet åter
anför Tiällman i sin grammatik bibelns form predicanen med
en förvåning som inför en underlig idé, en omöjlighet. I vår tid
vore det otänkbart, tycks det, att vilja säga önskanen, väntanen,
ehuru vi, om vi som konsthistorici tala om S:t Görans-gruppen,
kunna nämna den med Olaus Petri den stora Jörianen, eller
ined t. e. Werwing den store Orjanen l, och ehuru en liknande
ljudförbindelse alls icke stöter oss i pluralen lakanen,
hemmanen, nystanen 2.
I början av 1800-talet sökte Atterbom i språket införa
dimi-nutiver3. Efter tvekan och spekulerande hit och dit över vilken
form diminutivändelsen borde få, bestämde han sig för -li, ett
suffix som bättre än -la tillfredsställde hans öra, liksom, säger
han, samma suffix tillfredsställt ’Sveizarna’. Företaget har
betecknats som dödfött, det har förlöjligats av samtid och
eftervärld; av den senare till och med utan att man bekymrat sig om
att låta orden få stå kvar i sitt sammanhang, där de icke äro illa
anbringade4. Det har ansetts som ett ohjälpligt och löjligt bi-
1 Se t. e. J. Roosval i Samfundet Sankt Eriks Årsbok 1906, s.
56 tf.
2 Däremot icke g^rna ’hjärtanen’!
3 Jfr Berg, Språk o. Stil XII. 274 ff.
4 Dikten, en översättning av Kosegartens Cidli och Mel i, är
meddelad först av Berg, o. a. ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
