Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid läsningen av Forsius1 Speculum vitæ
humanæ.
Efterföljande anmärkningar avse uteslutande att belysa
de i Noreen och Meyer, Valda svenska författare 1526—17322,
78 ff. intagna partierna.
S. 78 r. 20.
Min klädher ha a mång lyte.
I glossaren översättes lyte på detta ställe med
’vanskaplig fason’. Man förstår, att utg. tänkt på 1500-talets
vidunderliga moder med pludderhosor, uppskurna ärmar o. dyl.,
vilket ju står bra överens med den ’näbbote skoo\ som
omtalas i näst föregående rad. En dylik betydelse hos lyte
torde dock vara synnerligen svår att visa upp någon parallell
till. Och även om man skulle tänka sig, att ordet någon
enstaka gång kundè få denna specialiserade användning, så
är det alldeles tydligt, att det då måste ha kvar en färg av
klander från den allmännare grundbetydelsen. Men detta
passar illa i sammanhanget här. Den talande lägger annars
inte i dagen en skymt av dylik självkritik; tvärtom storskryter
han naivt över sin hänsynslösa kraft, sitt inflytande i
samhället och sin präktiga utstyrsel.
Går man till originalupplagan, så återfinner man samma
vändning litet längre fram i dikten. Det är gubben, som
blickar tillbaka på sin mannaålders förgångna härlighet:
Månghanda drägt hadh iagh at slijta /
Bàdh långe och korte och wijdha /
The hadhe fast mång lyte /
Min Hosor wor rodh / min Hätta blå / 1
1 Forsius, Speculum vitæ humanæ (Sthlm 1620), [A vij] r. 15—18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
