Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
YNGVE MNC.-LANDEU
Liknande är detta:
sagt?
Att af hans olycksfall, hvad djupast honom sårar!
Är Thi Idas trolöshet
L. I, 99.
Attributsbisatsens adv:al är någon gång också placerat
fore verbet på adv:lets vanliga plats:
Men sen man snart naturen öfvergifvit,
Och vid dess bröst (öfvergifvit!) d^t rum man hittills haft
L. II, 141.
C. Adverbialet hänför sig till ett sammansatt verb.
a) Adv:let står före den inf. formen i huvudsats.
Då, såsom i ex. nedan, det sammansatta verbet har
närmare bestämning(ar) än advdet placeras ju stundom i
nusvenskan detta senare på negationens plats. Så även i
akademisk poesi:
Skulle ej min hand uti ett ögonblick
En hop förmätna bofvar tukta
K. I, 35.
Attribut:
Nos mains ne peuvent pas, comme aut.refois Jahel,
Des eunemis de Dieu percer la tete impie
Racine.
Svenska ex. på attributsplacering:
Men folket, i sin våda,
Tycks ännu mellan er ett ovisst val bebfida.
K. III, 58.
Kan någon Öfver oss sitt välde längre sträcka?
G. 61.
— — hans arm — —
Ej kan, mot Roms förtryck, ett saknadt bistånd gifva!
L. I, 10.
Hvem kan om valet tvifvel äga
Af er begärda komedi?
O. II, 224.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
