Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
El NA K GEKDELIUS
anser H., "sammanhänger naturligtvis därmed, att orden oftast
förekomma som ett slags oböjlig fyllnad till verben få, gå
o. d. och sålunda sällan i. förbindelse med artikel". Om smäll
säger H., att det i motsats till övriga här anförda
deverba-tiver icke gärna antar neutralt genus. — Efter vad som
framgår av äldre lexikas uppgifter tycks ^-böjningen blivit den
vanligare, och den får, såsom Cederschiöld också påpekat (anf.
arb.), alltmera överhand.
’■i’
Att finna en för alla fall fullt giltig förklaring till
växlingen kan ej vara möjligt. Man måste söka orsakerna på
flera håll. Här vill jag därför påpeka en del saker, som
kunna komma i betraktande.
En omständighet, som åtminstone i en del fall måste
anses mycket viktig, är den sällsynta användningen av
artikel, vare sig suffigerad eller fristående. Detta är oftare
fallet vid främmande ord — och vid dem särskilt de kemiska
namnen — än vid svenska. Vid de främmande orden har
också i viss mån inverkat deras genus i det språk, varifrån
de kommit. På så sätt att vid ett ords uppträdande
somliga personer associerat det med något i språket eventuellt
befintligt främmande ord (eller ord grupp) med liknande
utseende men annat genus eller med ett likbetydande också
med annat genus försett svenskt ord, och låtit det få dettas
genus; under det andra åter ha låtit det behålla sitt eget
genus. — Man måste vid de främmande orden likaså ta
i betraktande deras för svenska språket främmande karaktär.
Till denna bidrar i hög grad de i slutet på varje ord
förekommande olika ljud förbindelserna, ordens ändelser. Genom
sitt främmande utseende ha dessa gjort det för ett svenskt
språksinne svårt att förse orden med en viss bestämd
artikelböjning. Till detta kommer också en för svenskan ovanlig
placering av huvudtonen (fortissimus), vilken i de flesta fall
är placerad just på ändelsen, vilket förhållande gör
svårigheten ännu större.
Nedan lämnas en översikt över de vanligast
förekommande ändelserna.
3
-in: ex. albumin, anilin, bengalin, dextrin, glycerin, karmin,
lanolin, lazarin, nikotin, orlin, paraffin, sackarin, salubrin,
terpentin etc. Denna ändelse den talrikast representerade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
