Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
EINAR GERDELI US
sig i riksspråket i denna fråga. En viktig orsak torde också
vara, att ändelserna hos orden äro utmärkande för annat
genus, än det varje ord ursprungligen tillhör, ex. ett neutrums
ändelse är specifik för mask. eller fem., varför osäkerhet
uppstått; eller tvärtom.
Ett fall, där ändelsen bidragit till den växlande
böjningen, är orden på -en: gyllen, töcken, Norden. Om det senare
ordet säger Tegnér, att det "har ett något osäkert genus, detta
af den grund, att ordets sista stafvelse å ena sidan, som Tamm
visat, är ett från tyskan upptaget ordslut, medan det å andra
sidan gör på oss intrycket att vara vår inhemska bestämda
artikel". Detsamma kan väl, åtminstone i den senare delen,
tillämpas på de båda andra fallen. Underligt synes det att
ett ord som nu närmast töcken, vilket ursprungligen haft
n-böjn., ej följt andra liknande ord med denna böjning, ex.
socken, öken, fröken, utan i stället gått sin egen väg och lagt
sig till med £-böjn. Av till betydelsen besläktade ord är det
ju endast moln, som har samma böjning, andra, som dimma.
mist ha rø-böjn.
Påpekas kan att av de cirka 100 svenska orden nära tre
fjärdedelar äro enstaviga; således omvänt mot vid de
främmande orden, där de enstaviga befinna sig i en avgjord
minoritet.
Ord, som beteckna vikt växla i hög grad i fråga om
artikelböjningen. — I avhandlingen "Om genus i svenskan"
säger Tegnér, att "vid en centner torde man ursprungligen ej
ha tänkt på vikten som kvantitet, utan på det vid vägning
använda lodet". Enligt vad som synes framgå av ett i samma
arbete strax efter följande uttryck, "om vi efter införandet
af det franska måttsystemet säga ett gram — —", tyckas
dessa nya viktsnamn ej vid den tiden (1891) ännu uppvisat
någon vacklan. Som väl de flesta personer känna till, råder
på detta område numera en synnerligen stor förbistring. Det
torde väl ligga nära till hands att anta att samma förhållande
ägt rum här som vid det äldre ordet centner, så att man vid
w-böjningen tänkt på själva vikten, som ställts på vågen,
under det f-böjningen gällt den uppvägda varan. Denna
skillnad i betydelsen förefinnes ännu hos flera personer.
Om namn på tygsorter säger Tegnér (i Om genus i sv.)
att de från gammalt hos oss varit neutra, men att de just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
