Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLANDE A UTIKELBÖJNING MED fi OCH t
121"
nu genomgå en från flera synpunkter anmärkningsvärd kris,
som måhända slutar med att de antaga den-genus. Vidare
anför han att denna böjningsform varit den med endast några
få undantag enda brukliga hos alla våra äldre lexikografer
ända in på 1800-talets början. Ävenledes inom den vittra
litteraturen var ^-böjningen den vanliga; ännu så sena
författare som Blanche och Wirsén använda densamma.
"På motsatta sidan [däremot]", säger han, "med den-genus,
stå jämförelsevis tidigt vissa tygnamn, som hafva de vanligen
maskulina ändelserna -an (buldan, redan enligt Wallenius
vacklande), ~ong (linongen hos A. G. Silverstolpe), -ing
(ikers-ing, slesing vacklade redan enligt Lind)".
Efter vad jag funnit tror jag att man utan tvekan kan
säga att T., om han ej blivit, så inom en snar framtid blir
sannspådd. JNT-böjningen är nämligen den nu för tiden allra
vanligaste och inom vissa kretsar, affärskretsar, den enda
brukliga. — I Orrelius Köpmans- och Materiallexikon 1797
användes överallt £-bojn., i Cronquists liknande arbete 1878
är w-böjningen lika genomförd; detsamma är förhållandet i
Ekeuberg-Landins Handels- och Varulexikon 1894 (ett ord,
karduan, uppträder hos Ekbg-Ldn med både w- o. £-böjn.).
Och vid i en del klädes- och manufakturaffärer gjorda
förfrågningar har jag överallt fått till svar att man säger t. ex.
atlaserø, damasten, flanellen, graniten, kaschmirew,
korderoj-en. linonge», sammetew, satängerø, etc. Bestämda undantag
äro kläde, ylle, linne, siden, som endast användas med f-böjn.;
däremot i strid med Linders uttalande: lärften. I
Lyttkens-Wulffs år 1911 utgivna ordlista ha av där förekommande
tygnamn 2 fjärdedelar enbart n-böjn., 1 fjärdedel både n- o.
t-böjn. och 1 fjärdedel enbart f-böjning.
Förklaringen till denna vacklan och övergång tycks Tegnér
vilja söka dels i ordens genus i främmande språk, dels däri
att. de skulle rönt inverkan från något eller några inhemska
ord. Någon bestämd förklaring kan han emellertid inte ge.
Men skulle man inte kunna söka förklaringen på annat
håll? Som redan nämnts användes i affärer och av personer,
som syssla med tyger, endast n-böjn. Detta skulle jag vilja
förklara som beroende på det förhållandet att dessa personer
alltid sysslat med och betraktat de olika tygsorterna ur
synpunkten av en handelvara, som de prisat i mer eller mindre
superlativa ordalag, en mycket god, fin, finfin, hyperfin, slitstark
etc. vara. När detta ord sedermera kommit att bli allt mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
