Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
J. K. HYLÉN
Jag har i dessa tablåer ej medtagit de fall, då den
inskjutna bisatsen själv är vare sig subjekt, objekt eller
predikatsfyllnad, ty är bisatsen subjekt, kan ju ordföljden ej bli
annat än rak. Ar satsen åter objekt eller predikatsfyllnad,
bör ordföljden bli omvänd. Och detta ändras ej, ifall bisatsen
återtages med ett det: Lars (hade) sagt henne, att vad som
var skrivet därpå, måtte vara ~ besvärjelser (Rydberg,
Vapensmeden5 47). Det kan ju också hända, att vad somliga
räknar för små stenar, räknar andra för stora (Wahlenberg, Två
* slags folk2 184). (Det) syntes mig, att vad bläckfiskarna äro
för musslorna % det äro de stora männen ~ för oss människor
(Heidenstam, Birg. Pilgr.2 31).
Skulle den inskjutna satsen själv ej vara objekt men en
sådan sats del framhävas efter densamma, framkallas också
omvänd ordföljd, varför jag ej medräknat sådana fall: (Hon)
tyckte, att vad hon än tog med sig, något skulle hon alltid
glömma kvar (Geijerstam, Själ. kamp. 161). Däremot har jag
tagit med de fall, där eftersatstecknet så eller ett därmed
liktydigt då insatts i a ^-satsen, men för tydlighetens skull
har jag angivit dem i en särskild kolumn. Om åter ett.
otvetydigt adverbial uppträtt, ha dessa fall frånräknats, enär
adverbialet självt liksom det framhävda objektet framkallat
inversionen:
Hon hade en känsla av att hur tiden ilade, om hon än
fick rynkor vid ögonen och grått i håret, .aldrig kunde hennes
unga, vita kropp bli gammal (Söderberg, Bircks Ungd.3 230).
Han tycktes tänka, att hur högt vattnet än steg, icke skulle
det en hårsmån rubba dessa berg ur deras läge (Janson, Första
Månsk.3 11). Var det inte märkvärdigt, att så ofta H.
frågade sin vän F. om någonting, som föreföll honom dunkelt,
genast fick han besked (Geijerstam, Lyckliga Mänsk.3 29).
Hon kunde vara viss på att kommo de i nöd, vare sig till
kropp eller själ, nog gingo de till sin gamla "lärinna" (M.
Roos, Vit Ljung [16 tus.] 302). Han gjorde honom
uppmärksam därpå, att, ehuru stämningen inom rikets första stånd
säkerligen vore ganska lojal, där dock kunde finnas ett antal
oppositionsman (Wirsén, Levnadsteckn. 360). Grundtanken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
