Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår satskommatering
För vår kommatering ha två vitt skilda principer
uppställts: den s. k. logiska eller rationella på vilken våra nu
brukliga kommateringsläror stödja sig samt den s. k. fonetiska
eller mekaniska som gör kommat till ett paustecken. En
synnerligen varm vän av den senare principen är Bråte i sin
uppsats Välläsning och kåmmatering (Nystavaren IV sid. 165
ff.). Bland anhängarna av den förra kunna nämnas:
Brate-Lindvall, Svensk språklära 1907
Karlgren, Skiljeteckenslära 1895
Landahl, Svensk rättskrivningslära 1906
Linder, Regler och råd etc. 1908
Palmgren, Om behofvet af jämte förslag till en reform i
vårt kommaterings väsen, Språk och Stil II sid. 181 ff.
Rebbe, Svensk språklära för realskolan 1912
Sundén, Svensk rättskrivningslära 1910.
De senare kan man indela i två grupper. Skillnaden mellan
dessa visar sig framför allt i deras olika behandling av
efter-ställd nödvändig underordnad sats. Till den ena gruppen
höra Brate-Lindvall, Karlgren, Landahl, Rebbe och Sundén,
till den andra Palmgren och Linder. Att någon hör till en
av dessa grupper hindrar naturligtvis icke att hans
kommatering i en eller flera punkter avviker från en annans till
samma grupp hörande. Jag vill belysa detta med några
exempel. Varje grupp tar jag därvid för sig, börjande med
den första.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
