Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
J. K. HYLÉN
eget språkbruk. I Marie Sophie Schwartz’ "Guld och nainn"
finna vi två fall med så, varav ott i samtal och ett i hennes
vanliga berättelsestil. I Viktor Rydbergs "Den siste atenaren"
ha vi av 7 fall endast två i samtal, och i samme författares
"Vapensmeden" förekommer intet av de två fallen med så
uti samtal. Till jämförelse kan meddelas, att i samma
arbeten träffas omvänd ordföljd utan något sådant så resp. 11.
49, 16, 7, 15 gånger, och av dessa läsas i samtalsspråk resp.
10, 38, 9 (+ 2 i brev), 4, 7 fall. För övrigt kan man också
få se rak ordföljd i författarnas samtalsspråk. I nys3 anförda
arbeten uppträder denna ordföljd resp. 40, 33, 6, 4 och 6
gånger. Utav dessa komma på samtal resp. 29, 21, 4 (+ 2 i
brev), 1 och 4 fall.
Efterskrift till sid. 138.
En pendaiit till Lotta Svärds "något tålto hon skrattas
åt" lämnar Runeberg i Otto v. Fieandt: "Hjälte var han ej
just sa, att han nu dugt ses uppå". I fjolårets prosa kan
man ock få se dylika konstruktioner. Så skriver Signe Taube:
Ater hade han blivit firad, festad för och — möjligen även
klandrad (Gunnar Wennerberg, I, 287). Till samma grupp
torde man ock böra föra Hjalmar Lindroths: "Läggas märke
till bör ock, att — — —" (Stiernhielms Hercules s. 192),
ty själva stiliseringen talar mot att "märke" föresvävat förf.
som subjekt.
J. E. Hylén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
