Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213 GRAMMATIK OCH LOGIK
av äran och dess relation till detta föremål. Om a och b
stå i relation till varandra, kan relationen naturligtvis lika
gärna ses från a:s synpunkt som från b:s eller lika gärna
sättas i enhet med a som med b, allt beroende på den
föreställning, som bildar utgångspunkten. Ar nu äran det
"föremål", som är givet av de två i relationen ingående
föremålen, utgör äran det logiska subjektet och den med ordet
din preciserade relationen det logiska predikatet. Det
grammatiska subjektet åter, som även det är uttryckt med ordet
äran utgöres av äran och dess relation till du sammantagna.
Av ovanstående tyckes framgå, att subjektet, såväl det
logiska som det grammatiska, alltid skulle nämnas först. Det
är emellertid ingalunda vår mening. I så fall skulle ju —
för att använda ett Noreenskt exempel — adverbet nu utgöra
subjekt i meningen: nu slutar regnet. Låt oss undersöka
denna. De två föreställningar, som förbundits, äro nu och
regnets upphörande. Vilken av dessa utgör det givna?
Tydligen är det den senare. Tanken på nu kan ju ej inställa
sig, förrän i och med det att regnets upphörande konstateras.
Det senare utgör alltså det kända ledet i relationen och kan
som sådant betraktas som logiskt subjekt. Nu åter är en
tillträdande, preciserande föreställning och därmed logiskt
predikat. Vad beträffar förhållandet mellan leden inom
subjektet självt, slutar regnet, är det klart, att regnet är givet
före dess slut och därför ej blott är grammatiskt utan även
logiskt subjekt.
Om vi alltså ej anse, att subjektet alltid nämnes först,
vilja vi däremot hävda, att det alltid föreställes först. Mot
en sådan uppfattning drager Noreen i härnad och anför en
mening som: den liär boken äger Karl, i vilken den här boken
utgör det först tänkta (V, 161). Vi vilja ej heller bestrida,
att det ursprungligen givna utgöres av boken, men då
föreställningen om ägaren blivit väckt, är det naturligtvis denne,
som är det givna. Meningen kan därför sägas betyda: den,
som äger den här boken, är Karl. Ägandet av boken fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
