Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215 GRAMMATIK OCH LOGIK
(V, 153). Den adjunktiva konnexionen åter "änger en skedd,
dvs. (i den talandes själ) redan försiggången förknippning av
en principal och en accessorisk glosa — — — alltså
resultatet av en predikativ konnexion". "Den principala glosan är
alltså här icke, såsom vid predikationen var fallet, närmast
ett determinandum, utan redan från början ett determinatum.
Adjunktionens språkliga uttryck utgör därför en tvåledad —
icke mening, utan — glosa" (V, 167).
Mot denna uppfattning kunna flere invändningar resas.
Först och främst är det ju tänkbart, att det vid den
adjunktiva konnexionen förekommer en mängd accessoriska glosor,
t. ex.: (Föreställom oss) en söt, suckande, smäktande, brinnande,
trängtande, väntande, blossande flicka i en ljuv månskensstund
— — — (Dahlgren, Mollbergs Epistlar). Uppenbarligen ha
vi här trots adjunktionen att göra med en i den talandes själ
just försiggående förknippning av biglosor och huvudglosa.
Vidare må framhållas, att det ej blott är vid den predikativa
kouuexioöen, som den principala glosan utgör ett
determinandum utan även vid den adjunktiva. Uttrycket den blommande
rosen är ju en glosa likaväl som rosen och framträder med
samma krav som denna på ett predikat. Slutligen kunde
göras gällande, att den principala glosan är ett tankeresultat
lika fullt i den predikativa konnexionen som i den adjunktiva.
Huru skulle jag nämligen kunna säga: rosen blommar, om jag
i eko förut fällt omdömet: detta är en ros?
Utan att anse oss kunna komma med en till sina
konsekvenser fullt genomtänkt uppfattning vilja vi framföra följande
synpunkt. Båda slagen av konnexion äro uttryck för omdömen,
men adjunktionen uttrycker i motsättning till predikationen
ett omdöme i ett omdöme. Det är därför enligt vårt
förmenande på sätt och vis berättigat att i likhet med Paul
(Prinzipien, 4. aufl., s. 123) kalla der gute Mann för en sats,
ty i detta uttryck är ett omdöme inneslutet lika väl som i
der Mann ist gut. Att som Noreen gör avfärda adjunktionen
som ett tankeresultat, torde knappast gå an, åtminstone icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
