Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
JOHAN (1ÖTLIND
Heil den imbekannten
höhem Wesen,
die wir ahnen!
Ihnen gleiche der Mensch;
sein Beispiel lehr* uns
jene glauben.
Denn unfühlend
ist die Natur:
es leuchtet die Sonne
über Bos’ vind Gute,
und dem Verbrecher
glftnzen, wie dem Besten
der Mond und dio Sterne, o. s. v.
Det hein gör, att man ibland tycker sig känna ett
2-taktigt systemtvång, som emellertid plötsligt löses av en
oväntad ny typ av rytm. Det är just detta svävande i
rytmkänslan, som ställer denna dikt på gränsen till den 3:dje
gruppen av fri vers, som just saknar inverkan från
schema-tvång.
På ett dylikt gränsområde står också Bön (ur Ekelunds
Dithyramber i aftonglans):
När allt omkring mig faller
och livet vissnar grått
och varje bäck till lust är sinad
och själens lunga dödsskrämd
kämpar efter luft:
o Gud — mitt hjärtas lust är endast
att livets fagra ängder prisa
och livets smärtas härlighet lovsjunga —
do< k i min själ du givit
förstörelsen och döden stort välde —
så skänk, o Gud, även
kraft stor att kämpa emot döden.
Ack att min andes kämpande gestalt
jag uti toner rese
ur smärtans dunkel härligt
till ett ljust och ädelt
skönhetens och livets segermonument!
Dikten börjar med regelbundna jamber enligt typ 1 men
upplöser sig i typ 3, där så gott som all känsla av
regelbunden rytm försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
