Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS CORYDON TILL CH LOK
241
nymfens pudrade hår kring hennes ljusa hy säges vara som
då "rosens hy förhöjs av solens klara glans". Den minst
äkta pseudoklassiska bilden är nog den, som uttryckes i
raderna:
På himlens blåa grund den stolta Phebus tågar
ibland de lätta moln som herden mellan lamm.
En jämförelse mellan dessa två objekt kunde visserligen
göras på 1700-talet, men en äkta pseudoklassiker hade
säkerligen hellre kastat om jämförelselederna d. v. s. i stället
liknat herdens gång bland lammen vid sol(gud)ens bland
molnen.
Den metriska formen för Corydon till Chloe är
franskklassicismens vanligaste, alexandrinen. Pausen, raittcesuren,
mellan de båda halvverserna är oftast väl markerad, så som
det skulle vara i en regelrätt alexandrin. Rimväxlingen är
den vanliga, ett manligt och ett kvinnligt rimord o. s. v.
De flesta rimorden äro visserligen ej verb, vilket var det
vanligaste i alexandrinen, utan substantiv (jämnt hälvten av
rimorden äro subst., endast 36$ verb; vanligare var, att
omkring 55—65 % av rimorden voro verb och omkr. 25—35 %
subst.). Detta torde nog sammanhänga med att Fröding, som jag
ovan påvisat, observerat "substantivets övervälde" i den
franskklassiska litteraturen, och återgivandet av detta har gjort,
att verbet kommit att inta en mera undanskjuten plats som
rimord, än vad fallet vanligen var. Till en del kan det
även bero på diktens korthet, 1700-talspoesiens smådikter hade
nämligen i allmänhet ej fullt så ofta verb till rimord som de
större dikterna. [Jfr de av Mjöberg och mig meddelade statist,
uppgifterna i o. a. a.] Ju längre fram mot 1700-talets slut
man kommer, desto mer avtager bruket av verb som rimord.
Frödings rimsätt här är i varje fall ej sådant, att det kan
betraktas som något felgrepp mot det schema han efterbildat.
Detta så mycket mindre som alla rimorden utom fem äro
substantiv eller verb, det vill med andra ord säga alla
versraderna utom fem sluta med de i satssammanhanget starkt
betonade huvud ord, med vilka de fransk-klassiska författarna
älskade att ända versraderna. Detta just därför att enligt
de strängare fastän ej alltid iakttagna normerna satsen borde
sluta samtidigt med versraden. Därför ogillade också denna
diktning i hög grad enjambement. Den från 1700tals-syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
