Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
SMÄRRE BIDRAG
det av Götlind själv anförda halländska "aitt smörsla sau stort
som aitt kärahuve", där det ju givetvis icke är fråga om
ett fat. Detsamma visas ju ock av det likaledes anförda
norska smørslag, "et stykke formet smør, som ligner en ost".
Själv kan jag anföra ordet med just denna betydelse av
smör-klimp ur en bröllopsdikt från 1600-talets mitt (vid Andreas
Hoflandus och Karen Skragges bröllop, af Simon Skragge,
folio U. U. B.), där det bl. a. heter:
Låt siudas Skinckan / seen krwser swaalen i rooser.
Krwser Stnörslagor som Toorn; lägg Brödh ther i jämpter etc.
Detta så vitt jag vet enda säkra belägg av ordet från
äldre tid talar således även mot Götlinds mening, icke blott
vad betydelsen angår utan också rent formellt. Och i alla
händelser, även om formen smörsla(g) fanns, torde förklaringen
av smörslan som en med typen bi — bin, slå — slån
analog plural få betraktas som en nödfallsutväg, både av den
orsaken, att samhörigheten med den andra formen smörslaga
väl alltjämt stod tydlig och emedan den vanliga pluralformen
enligt förmodan av Götlinds sagesman är siar.
Enligt min mening förefinnes således intet som helst skäl
att överge Hesselmans tolkning av ordet i Spr. o. St. 1910 s.
288, som sätter det i förbindelse med det sland eller slann,
som förekommer bl. a. i Upland och Södermanland och urspr,
betyder "trissa", varur sedan betydelsen "tallrik" utvecklats.
2. Ordet Tunkar förekommer i v. 288, som lyder:
Tappar / swickor / oc tratt / öhlfat samt Tunnor oc Tunkar.
Hs. B. läser Tunkaar. Hss. C och E 126 1. ha bunkar, N
1125 likaså, ehuru rättat fr. tunkar. Vad hs. B beträffar,
är den i allmänhet den minst tillförlitliga, slarvigt skriven av
en obildad avskrivare, varför vi icke behöva fästa stor vikt
vid stavningen med två a’n. Av skäl, som jag i annat
sammanhang framlagt (Samlaren 1914) äro rättelserna i N 1125
tydligen gjorda i överensstämmelse med en äldre, originalet
synnerligen närstående avskrift, med vilken hss. C och E 126
1. stå i nära släktskap. Dessa tre handskrifters läsart bunkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
