Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
KUBEN G*. SON BE K G
Och hur egendomligt är det icke, att i trots av denna
ständigt framhållna ’rytmiska uppgift’ hos rimmet, har det icke
anmärkts av metrikerna, att i stikisk vers måste det oftare
än i s tro fisk vara skalden angeläget att åstadkomma
versbindning, vid vilka tillfällen i verssluten stående
rim icke borde, icke skulle göra sig gällande. Detta
är lika litet ett fel som att inte alla verser i accenthänseende
äro rationella enligt Vosslers term (se mina "Svenska studier",
s. 48). Jag har där inte heller sett framhållet, att det finns
diktslag, liksom det finns versslag, där just rimklang och
rim-följd skola åstadkomma en viss verkan — såsom sonetten —
och att rimmen i dem därför bli av en särskild vikt och få väljas
alldeles utomordentligt noga. Dåre den som tror, att rimmet
har, skall ha eller kan ha samma syfte i alla slags dikter!
Låt oss nu betrakta rimningen i "Vallfart och
vandringsår"! Tag en av de längre episka dikterna, "Glada gudars
hjälp". Versernas rimföljd ser ut så här (x och y beteckna
orim): xayabccbxdydxeyefggfhhiijjjklklmnmn
o opporsrstturuvåäåä (jag avbryter här) — alltså
oregelbunden, än parrim, än tre rim efter varann, än mellanslag
av orim, än växelrim, alltefter sammanhangets krav. På samma
sätt med versen: än strängt iakttagen verspaus, än
versbindning Detta kännetecknar en stor del av diktsamlingen.
Naturligtvis är det inte alltid sagt, att det akustiska
rimmet är det rätta. Det kan uppträda i stället, för ett
stilistiskt, där ett sådant kräves av innehållet. Jag skall ta
ett litet stycke ur "De tre frågorna", där det synes mig
att de akustiska rimmen törhända icke ge den effekt, som
1 detta gäller såväl rimmade som orimmade rader. Ur den
nyssnämnda dikten anför jag:
Hon låg där vid hans bröst med armen om
hans svarta nacke. Hon var ej sig lik.
Hon låg så blundande, så lugn som dövad
av faran, bullret och av folkets skrik
Denna versbindning är givetvis e.i ett fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
