Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hellquist, Elof. Ett par fågelnamn - 2. Fågelnamnet svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR FÅGELNAMN
149
sina ställen mycket allmän, om ock talrikare om vintern1. Då
emellertid en del av de i Danmark under denna årstid
uppträdande grönfinkarna utgöras av sådana, som kommit dit
från Sverige och där övervintrat, kunde man ju tänka sig,
att det är denna omständighet som givit anledning till
namnet Svensker. Det norska namnet skulle då ha kommit till
Norge från Danmark2.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att
benämningar, som beteckna — så att säga — fågelns
nationalitet även uppträda å annat ställe. Vi ha redan anfört
"finsk kanariefågel", som dock säkerligen inte har folkliga
anor. Ett annat är Welscher Henffling (1603), anfört av
Suo-lahti Vogeln. s. 136, vilken förklarar det såsom beroende på
grönfinkarnas ostadiga levnadssätt, deras vana att (om hösten
och vintern) stryka omkring i svärmar.
Det kunde då synas sannolikt, att även de anförda
nordiska namnen, där svensk ingår, ha ett dylikt ursprung.
Emellertid finns det enligt min mening anledning att
antaga, att åtminstone sv. svenska och da. svensker från början
ha en helt annan upprinnelse.
Fågeln heter på tyska bland mycket annat Schivuntz
(1746), Schwunsch (Anhalt) och Swunsch (Altmark), varjämte av
detta namn en hel del ombildningar förekomma (Suolahti
Vogeln. s. 137). I ett av samme förf. anfört citat från Fritsch
Teutsch-lat. Wb. 1741) omtalas, att venderna kalla fågeln
Schwunitz, "hvaraf de okunniga fågelfängarna gjort Schwanz".
I övrigt anför Suolahti bl. a. benämningarna Grönschwanz,
Schwanschel och Zwunschig.
Samtliga dessa namn återgå ytterst på polska dzwoniec
grönfink’ (Suolahti s. 137).
1 Kjærbølling-Collin s. 360.
2 Det vore för övrigt av intresse att veta, huru allmänna dessa
namn äro i de båda grannländerna, men därom är ej lätt att få
kännedom. Fågeln torde av den stora allmänheten vara rätt litet känd,
betydligt mindre än t. ex. grönsiskan, som ju t. ex. är en mycket
vanligare burfågel än grönfinken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
