Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hylén, J. E. Trenne skolgrammatiska spörsmål - 2. Fristående satsförkortning - 3. “Mitt arvode som extralärare“ o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRENNE SKOLGRAMMATISKA SPÖRSMÅL
211
Lydia Vik, 8, 31, 153, 157, 199, 205, 226, 255). — "Karin,
som stått lutad mot väggen, händerna krampaktigt knutna,
de ångestfyllda, hjälpsökande ögonen riktade på
banktjänste-mäunen, utstötte en suck" (Wilma Lindhé, Mor och son 187;
jfr 77, 86, 102, 103, 108, 122, 130, 173, 176, 187). — "De två
stodo som fiender mot hvarandra, armarna nedhängande,
ansiktena förbittrade" (Marika Stjernstedt, Janinas hjärta (A. & Å.)
137). — "Hon satt uppkrupen i mitt soffhörn, nattdräkten
nedstramad om de bara fötterna och håret över alla bräddar"
(Elin Wägner, Norrtullsligan 132). — "Brevbäraren gången,
steg jag fram till fönstret" (A. Möller, Herrarnas tv. språk 55).
3.
"Mitt arvode som extralärare" o. d.
Jag minns från min första läraretid, hur vi då
diskuterade, om det var språkriktigt att skriva "mitt arvode som
extralärare". Och det ser nästan ut, som om Linder ogillade
ett sådant språkbruk, eftersom han ändrar "Banérs bild som
människa" till "bilden av Banér som människa" (Regler3 202).
Den förra sammanställningen har emellertid god hemul för
sig hos våra författaro och det icke blott hos dem, som aldrig
invalts i Svenska Akademien, utan även hos dem, som fått
säte och stämma i vår vittra areopag. Hur ofta möta vi icke
vändningar som dessa: "Sveriges välde såsom stormakt, den
hänsovnes värde som människa, lektorns talanger som
sällskapsman, fars och sons sammanträffande i Sverige som
krigsfångar, sabeernas driftighet som köpmän, hans första åtgärd
som stiftsherde, hans planer som ämbetsman, hennes liv som
kvinna, deras sista jul som fästfolk, dennes första dagar som
officer, min inspärrning som sinnesrubbad, mina plikter som värd,
mitt anseende som läkare, din verksamhet som lärare, hon
skulle mista sin plats som småskolelärarinna, sina befattningar
som predikant avsade han sig, det är vår skyldighet som
människor att hjälpa varandra.
De, för vilka sådana vändningar ej finna nåd, anse
tydligen att såsom stormakt i vårt första exempel måste
hänföras till gen. Sveriges eller som läkare i ett senare till
adjektivattributet mitt. Och dylika satsbyggnader äro för dem
helt naturligt lika vederstyggliga som t. ox. följande: Van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
