Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Feuk, Mathias. Frödings dikter Parken och Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS DIKT KR PARKEN OCH ATLANTIS
217
pulserande livet, som liknas vid ett vattenfall. Under det att
i förra fallet "lidelsernas vilda kamp" hos en upphetsad
folkhop är själva likhetspunkten, är det i det senare "livssorlet"
d. v. s. den ’tunga musiken’ från den allmänmänskliga kampen
för tillvaron. Att således, som B. gör, helt enkelt förklara,
det — för att begagna en vändning från optiken — föremål
och bild endast bytt plats synes mig oj alldeles riktigt.
B. säger vidare:
"Fastän sceneriet förändrat sina ytterlinjer, är det emotionella
innehållet däri det samma, och man kan ännu i havsviken ("här är
det stilla, här ligger vattnet, stilla i tigande vikM) igenkänna
detaljerna i Parken, ehuru omsmälta. Skalden skildrade, hur solljuset bröt
sig och mildrades under det väldiga lövtaket ("blicken föres på mjuka
gröna böljor"). Nedsänkt i denna lummighet såg skalden ett antikt
tempel, med pelargångarna översvämmade av den flytande grönskan, med
växter slingrade kring fris och arkitrav. Under dessa valv hörde
han "minnets stämma". Alla dessa drag. och dessutom själva den
lysande slottsfasaden, som badar i aftonsol i Parkens första rad ("Min
slottsfasad står ljus i aftonsolen"), återkommer i Atlantis". (Jfr
Atlantis stroferna 3, 4 och 5!)
Mer än en anmärkning kan göras mot dessa B:s
paral-lelliseringar. Uttrycket "växter slingrade kring fris och
arkitrav" är en omtolkning, vars innebörd B. ytterligare förstärkt
genom att, sedan han anfört motsvarande ställe i Atlantis
("algernas fibrer grönskande näten kring kolonnaderna sno"),
säga: "det gröna skogsdunklet har blivit till ett grönt
havsdjup, klängväxterna till alger — det är egentligen
förändringen". — Nu är att märka att i Parken alls ej talas om
klängväxter eller över huvud om "växter" som "slingrade", utan
hela synen är en annan. Det gröna liknas här vid "ett sakta
vindrört hav", vid lena vågor som tagit templet i sin famn,
men alls ej vid växter, vilka sträcka ut sina armar eller sno
ihop sig till nät. Skillnaden mellan växter = ett nätverk och
det gröna = en sakta vaggande vattenmassa är ej oväsentlig.
— "Den lysande slottsfasaden, som badar i aftonsol", hör ju
alls ej till det antika skogstemplet utan är, som B. på annat
ställe påpekat, den verkliga nervkuranstalten. Att Fröding i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
