Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Feuk, Mathias. Frödings dikter Parken och Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22ti
MATHIAS FEUK
v i sf öring skall lia något att vända sig mot. I de
essayer-behandlande Fröding, som jag här har till hands, kan jag ej
finna denna tolkning hävdad, och bland de vittnesgilla
personer jag tagit mig för att fråga om deras mening i detta
avseende har ingen fattat Atlantis såsom en soci,al dikt. ■—
Men än mindre kan jag däri se den innebörd. Böök vill lägga
i den, då han anser den vara ett uttryck för Frödings "känsla
att tillhöra en dödsmärkt aristokrati, stämningslivets,
inbillningslivets, de förfinade och sjuka nervernas adliga
parias-kast". För min del, och så långt är jag ense med B.,
anser jag Atlantis vara en tydlig nirvana-tanke,
nirvana-stäm-ning. Men det vackra resignerade vemod, som bär dikten,
kan jag ej tolka som annat än vemodet över att vi, de nu
levande, som äro med i det brusande livssorlet, även vi ’stå
på en grund som är lera och siam’. Även över våra huvud
skola en dag böljorna gå fram, även vi skola gå slummern
och natten till mötes. — Eller som Holmberg träffande
uttrycker det: "det är endast växlingens eviga lag, som kommer
att följas, enligt vilken släkte skall följa på släkte, folk på
folk och världar på världar". Endast så synes man mig göra
Atlantis rättvisa: om man fattar de två sista stroferna som
uttryck för en upphöjd sublim ro — också inför växlingens
och förgängelsens fenomen. Även om bakom denna
nirvana-tanke skulle finnas ett västerländskt stänk av vemod över att
förgängelsen likafullt skall drabba drömmaren själv, så kan
detta ej sägas vara ett upphävande av drömmens grundtanke.
Däremot torde, som redan betonats, dikten näppeligen kunna
tolkas som om någon särskild människoklass (jägarmänniskorna,
en dödsmärkt aristokrati, en förfinad överklass eller vad man
nu vill kalla den) skulle sägas gå under på grund av sociala
konflikter med andra, samtida, samhällsklasser. Endast B;s
strävan efter paralleller mellan Parken-Fång ar-Atlantis torde
ha skapat en dylik undermening bakom Atlantis ganska klart
ocli tydligt formade innebörd. Vore dikten verkligen, vad B.
vill göra den till, så vore ju i själva verket intet befängdare
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
