Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östberg, H. O. Karbon och herbua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K A II BON OCH HKUßUA
3
ingen lättnad, då det gäller att tyda innebörden i ordet
karbo, ty tack vare förnämligast Hellquists ovan citerade
stora arbete över de svenska sjönamnen, är dessas
bildningssätt betydligt bättre känt än mossnamnens.
Då omkring den vidsträckta Karbomossen, utgörande
delar av tre socknar, ej finns någon gård eller plats, efter
vars benämning en uppkallning skulle kunna föreligga, och
då av flere skäl även ett personnamn är uteslutet, är man
nog för utredningen av betydelsen i karbo-ordet och för
anledningen till dess utnyttjande hänvisad till terrängens egen
natur.
Mossens ytbildning, sådan den tedde sig för 35 år sedan,
fore dräneringen, var den för mossar i södra Västergötland
och Smålandstrakterna vanliga. Runtomkring ett
lågmoss-bälte, stundom ungefär en halv fjärdingsväg brett, stundom
betydligt smalare, och inuti den redan nämnda högmossen,
allt sakta sluttande mot kanterna, dit genom höjdväxten
avloppet förlagts. Bortser man från några få smärre öar och
från en och annan höjning eller sänkning, för övrigt knappt
märkbara för ögat, rådde idel enformighet, och det fanns
knappt något parti, som mer fängslade ögat än ett
annat. Också har denna terrängens karaktär varit utan
inverkan på namngivningen. Utan inverkan har även varit flere
andra sumpkärrets egenskaper, som eljest ofta återfinnas i
mossnamnen, såsom markens gyttjiga beskaffenhet; dess
egenskap att gunga eller fjädra under steget; vattnets sätt att
leta sig fram mellan starren eller att röra sig kring
vandrarens fötter; avdunstningsfenomen, varigenom mossytan stundom
betäckes av dimma o. s. v. Faunan, ehuru riklig och
synnerligen livlig särskilt på vårarne, har ej heller någon del i
Åar&onamnet. Återstår nu knappast mer än floran. Denna
var, om man bortser från laggarne och öarne, där
existensmöjligheterna voro större, tämligen mager. På lågmossens
mäktiga lager av brunmossor åtskilliga starr- och Juncus&rter;
här och där fält av Eriophorum\ vidare Comarum, Calla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
