Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östberg, H. O. Karbon och herbua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAKBON OCH HliKBUA
5
Enligt en gammal tradition blev mången gång i nödens tid
brödmjölet utdrygat med de torkade och söndermalda
rötterna. Vassen har även utseendet för sig. Den är vårt
lands största och ståtligaste gräs. Höjden når under
gynnsamma förhållanden mycket över mannens, och bladens bredd
och vippans längd överträffa betydligt, vad vi äro vanaa tt se
hos andra gräs. Stråets grönska stöter under växttiden rätt
starkt i blågrått; vippans färg skiftar i mörkviolett, mörkbrunt,
gulbrunt och slutligen, sedan blomhåren utväxt och givit den
dess täta och mjuka ullighet, i silverglans.
Detta vassens imposanta yttre jämte dess mångsidiga
användning har gjort den till en uppmärksammad växt och
satt den i stånd att ofta lämna bidrag, när det gällt att
namngiva dess växtställen eller lokaliter i dessas närhet. Då
i benämningen på en sjö, en vik, ett vattendrag eller en
damm, på en mosse eller ett träsk, på en ö, en holme, en
strand eller en udde något av orden kase, rör, vass eller
skär ingår, frestas man alltid att på ort och ställe undersöka,
om ej vassen med något av sina många namn varit med i
spelet. Kase eller kasa är ett gammalt, nu nästan utdött
namn på vassen, tillagt tydligen på grund av den efter
blomningen håriga vippan. Betydelsen är nämligen hår. Här är
ej platsen att följa ordets fortlevnad i växtnamn eller eljes i
våra dialekter. Rör eller rörvass är ej heller synnerligen
vanligt; det förekommer mest i sammansättningar, såsom
rörbotten, rörmosse och i talesättet "stå som rör i sjön", brukat
om växande gröda med ovanlig frodighet. Bortsett från
ordet vass självt, är skärvass, dialektalt även skärgräs, mycket
vanligt, en benämning, som föranletts av bladens vassa,
skärande kanter. Vid sammansättning bortfaller -vass och -gräs,
och man får skärbotten, skärmosse o. s. v.
Det kan tyckas, att vassen redan haft och har väl många
namn, men om vi ej misstaga oss, har den haft ännu ett —
karbo. Till detta antagande ledas vi ej endast av
naturförhållandena på Karbomossen, av svårigheterna att på annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
