Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östberg, H. O. Karbon och herbua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 II. O. ÖSTBERG
nog; mer olägenhet vållade hans textändring. Fra . . .
herbunni hizcu betyder naturligtvis ’från den närmaste herbua,
vilket här givetvis blir detsamma som från herbuan
omedelbart utmed kanten i gamla åbädden. Endast av en sådan
var man betjänad, då det gällde att bestämma denna bädds
bredd och läge. Då nu gråbon är en landväxt, förändrade
Bugge hizcu till hinztu och förlade på detta sätt, med ej så
litet våld på den temporala betydelsen av hinztr, herbua upp
i land, varifrån det sedan varit svårt att få ned den.
Nu kan ju i en å utmed kanten växa åtskilligt; men
klart är, att vid avfattningen av en lag endast det vanligaste,
det mest i ögonen fallande, det som har varaktigt bestånd
är användbart. Man blir nästan med nödvändighet hänvisad
till sä ven (Scirpus lacustris) eller till vassen (Phragmites
communis). Säven kan emellertid av flere anledningar ej vara
åsyftad. Den går ej till fjälls; och betänker man, att
terrängerna i fråga kunna förekomma även i fjälldalar, blir dess
förekomst i lagtexten meningslös. Vid uppslamningar eller
på annat sätt uppkommen betydligare minskning av
vattentillgång försvinner säven snart; det kan sålunda tänkas fall,
där den vid bestämmandet av äldre flodbädd ej kan lämna
synnerlig ledning. Slutligen- äger säven ingenting, som
berättigar till ett namn med den betydelse, som herbua
tydli-ligen har. — Vassen åter går högt till fjälls. Den
fördrager visserligen ej stark ström, men detta är ej av inverkan
i föreliggande fall, då, såsom redan framhållits, det gäller
utbredda, träskartade terränger, där vattnet stagnerar eller
flyter sakta fram. I motsats till säven håller den sig
envist kvar, trots skedda förändringar, på sina gamla
växt-ställen och vittnar under långliga tider om platsen för
gammal vattenkant; härigenom tjänar han väl det
ändamål, om vilket det i den citerade lagtextens första del
är fråga.
Vad nu till sist ordet herbua självt beträffar, visar detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
