Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Två utbölingar inom svenska ljudsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ UTBÖLINGAR INOM SVENSKA LJUD SY ST KM
17
åstadkommas, särdeles från Vikbolandet ock Boh. Detta
synes mellertid vara mera tillfälligt:, väsentligen samma ljud
bildas också utan något dentalt element, och så tyckes vara
förhållandet både i När. ock Medp. Men struphufvudet sänker
sig djupt under sitt normalläge, hela tungan drages därvid
till baka, ock vokalerna bildas längre bakåt än i, y. Man
skulle således hafva rätt att, såsom ock skett, kalla
ifrågavarande språkljud ’gutturala’.Ä
Den som utförligast behandlat de båda ljuden är M.
Borgström i Askersmålets ljudlära 1913. Han skriver där sid.
32 ff.: "Angående uttalet av % ha ett par till synes mycket
olika omdömen fällts. Lundell, Landsm.-alfb. s. 91 ff., anför
som kännetecken, att struphuvudet sänkes, tungan dras
tillbaka, ock vokalerna bildas längre bakåt än % ock y. Han
anser det berättigat att kalla ljuden ’gutturala’. Noreen, V.
Spr. I, s. 495, uppför däremot ljuden såsom höga
apikoalveola-rer ock som de främst bildade av alla svenska vokaler. Mina
iakttagelser på mig själv ock mina meddelare, även styrkta
av Närkesfödda studenter, ha bibragt mig följande uppfattning.
Båda ljuden artikuleras lika, t{ något lägre ock längre bakåt
samt med tillägg av en halvvid (eller halvtrång) labialisering.
Tungan bildar ett långsträckt, ej på någon punkt skarpt
markerat artikulationspass mot främre alveolerna ock
gin-giva, dock icke med spetsen utan med främre ryggen.
Tungspetsen vilar mot nedertänderna. Någon tungspetsriktning
närmelsevis jämförlig med den vid finner jag synner-
ligen osannolik inom mitt mål. Främre tungsidorna vila
mot övertänderna, ock tungan bildar genom sänkning mot
mitten en ränna i sin längdriktning. Om man efter ett
producerat n med bibehållande av tungsidornas stöd mot
tänderna sänker hela främre tungan rätt ner, utan att draga den
bakåt, vinnes tämligen noga den ställning av främre tungan,
som brukas vid Den är ej synnerligt hög, märkbart lägre
än för Vad som egentligen ger karakter åt ljudet är
emellertid ej artikulationens större eller mindre framflyttning
Språk och Stil. XVI. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
