Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Två utbölingar inom svenska ljudsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ib
OLOF G <1 ERDMAN
mot tungspetsen ock tänderna. Om man nämligen efter denna
beskrivning producerar en vokal, uppstår inget äkta Närkes-/,
på sin höjd möjligen ett Göteborgs-i. Det måste nämligen
tillkomma något: den bakre tungans av Lundell (anf. st.)
observerade, men som jag tror otydligt eller oriktigt återgivna
artikulation. Lundeils uppgift, att struphuvet skulle sänkas,
har jag vid en manuell undersökning på tre personer och mig
själv ej funnit bestyrkt; struphuvet rörde sig ej märkbart
mer eller annorlunda än vid andra vokaler. Däremot höjer
sig bakre tungryggen ock bildar helt enkelt ett (lågt, vitt)
artikulationspass nr 2 av ungefär samma läge som för g.
Mellan tungans främre ock bakre höjning sänker den sig något,
ock sålunda bildas under det högvälvda gomtaket ett.
innestängt resonansrum, som skaffar ljuden deras av alla hörare
observerade ’tjocka’, ’dunkla’, ’surrande’ ton. Därför gör
/, ehuru det har sitt huvudartikulationsställe långt fram, vid
jämförelse med rspr. i ock med Askm. * ett akustiskt intryck
av bakre vokal. I namnet \å%t lidin Edit Lidén kan det ej
bli tal om annat, än att de båda % för örat äro oändligt
mycket ’spetsigare’, ’främre’, mera i-liknande än de båda %. Ock
jag hörde en gång ett uttal av kattnamnet Iris, som efter det
akustiska intrycket rent av kunde betecknas uris. Sådana
variationer bero naturligtvis på att det bakre passet ibland gör
sig starkare gällande. Jämför min beskrivning av /-ljudet i § 60.
Måhända är den snarlika dubbelartikulationen mer än en
tillfällighet hos dessa två dialektens mäst framträdande fonetiska
särmärken. — Mina definitioner bli alltså: i är en
delabiali-serad, spänd predorso-gingivo-alveolar vokal, tämligen hög vid
artikulationspasset, med främre tungsidorna lyfta mot
övertänderna ock sålunda bildande en ränna, mellersta tungryggen
sänkt ock den bakre åter något höjd mot bakre palatum. 1/
är samma vokal obetydligt lägre ock mera bakåt artikulerad
samt försedd med en halvvid (el. halvtrång) labialisering."
Senast har E. Noreen yttrat sig om ifrågavarande ljud
i en exkurs om i Sundal uti Artemarksmålets ljudlära I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
