Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Två utbölingar inom svenska ljudsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
OLOF GJEUDMAN
ljud" (a. a. sid. 383)x. P& flertalet torde dock även de
reso-nantiska %, % verka "surrande". Surrningen hos dem är dock
av helt annat slag än väsningen hos de insonantiska i, i{.
En dylik om surrningen hos resonanterna %, i( påminnande om än
vanligen mindre påfallande surrning kunna vi iakttaga hos alla
resonanter. Även hos de pertonerade insonanterna — alltså
även hos de insonantiska % och 1/ — återfinna vi denna surrning,
men som den hos insonanterna är kombinerad med väsning
eller explosion gör den hos dem ett något annat intryck.
Ifrågavarande surrning äro stämbanden orsak till. Den
förstärkes då luften i resonansrummen ovanför stämbanden försättes
i dallring men det är icke — som Borgström tycks mena —
resonansrummen, som skaffa % och % deras "surrande ton".
Borgström talar som vi sett också om den "tjocka",
"dunkla" tonen hos % och %. På Göteborgs-i ocli -y passar icke
detta riktigt in. Den egendomliga, jag skulle vilja säga
"dämpade", "täckta" klang, som han här avser och som man kan
iakttaga hos alla t( låter hos de resonantiska dovare, tjockare,
dunklare än hos de insonantiska, vilket sammanhänger med
väsningen som finnes hos de senare men saknas hos de förra.
Varpå beror då denna egendomliga, dämpade klang som
återfinnes hos alla i, i[l Enligt min mening äro hitintills
givna beskrivningar på ljuden icke tillräckliga för att besvara
den frågan, icke ens den utförligaste och mest detaljrika,
nämligen Borgströms. De ta blott hänsyn till de delar av
talapparaten som äro synliga utifrån, alltså från tänderna till
gombågslinjen. Detta är ju lätt förklarligt men att det icke
är nog därom råder intet tvivel. Mig synes talapparatens
spänning, olik den hos övriga vokaler, samt artikulationerna
hos de delar av densamma — icke blott tungan — som ligga
nedanför gombågslinjen bidraga i hög grad till alstrandet av
1 Väsningen vid Göteborgs-i, -y växlar ju rätt mycket i styrka.
Ibland uttalas de så att de kunna sägas stå på gränsen mellan
resonanter och insonanter, ibland åter har man snarast att göra med
resonanter; utpräglade insonanter måste de väl dock oftast anses vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
