Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
.1. E. HYLÉN
3.
Gruppgenitiv.
I talspråket trivas gruppgenitiver ovanligt bra. Och så
småningom ha de också smugit sig in i skriftspråket. Mest
omstridda ha de varit, som innehålla ett prepositionsattribut.
Boivie (1826) förklarar "kejsarens af Ryssland förbund" vara
stadgat ’språkbruk. Jfr Hellquist, St. i 1600-talets sv. 172.
Att nu mera skriva, fortsätter Boivie s. 36 i sin syntax,
kejsaren av Rysslands förbund är väl enligt med svenska
språkets lynne men måste dock anses för ett självsvåld, så
vida det strider mot det allmännare bruket. Dock finner man
exempel på detta självsvåld även hos goda författare.
Almquist (1832) lutar tvärtom åt gruppgenitiv: Det borde väl
med rätta heta konungens i Preussen häst, men svenska Örat
fordrar konungen i Preussens häst. Bäst är likväl att
undvika dessa sammansättningar (Sv. Språkl. 151). Svenska
Akademiens språklära (1836) ställer sig däremot på Boivies
ståndpunkt: Genitiva ändelsen bör läggas till det ord, som
är verklig genitiv i meningen, och ej flyttas därifrån till ett
annat. Det heter således: Konungens i Frankrike troppar
(icke: Konungen i Frankrikes troppar). Men man kan
undvika denna ofta tunga ord ställning genom ett motsvarande
talesätt (s. 269). Ännu 1902 konstaterar Cederschiöld, att våra
skolgrammatikor icke gilla denna gruppgenitiv, som han för
sin del finner fullt riktig (Sv. som skriftspr.2 140). Och Noreen
(1906) påpekar under ogillande, att mången spjärnar mot
dylika böjningar (V. S. VII, 90). Jfr även Axel Kock, Nord.
Tidskr. 1908, 340. Linder har också ur logikens synpunkt
svårt att i många fall släppa skriftspråkets gamla krav.
Möjligen kan han vara med om "kungen av Danmarks
bröstkarameller" (Regler3 53), som dock enligt Noreen vunnit
allmänt erkännande. Mindre antastad har den gruppgenitiv
varit, som utgöres av ett par substantiv, förbundna med det
kopulativa och. Noreen framhåller dock (V. S. VII, 91), att
många ej vilja uppgiva den "öfverflödiga och stundom rentaf
skadliga dubbla böjningen i t. ex. vår herre(s) och mästares,
Collin(s) och Schlyters". I dylika fall är Linder mera
medgörlig. Och dessa börja nu tränga in i vår skönlitteratur.
"Adrian började åter bli tveksom om sin vän och brors stora
politiska begåvning" (K. G. Ossian-Nilsson, Barbarskogen7
371). "Det är naturligtvis sämre att göra en god karriär ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
