Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKO LG RA MM ATIS K A STRÖ VTA G
31
möta oss ej så sällan. Så hade Vikners familj mangrant
infunnit sig för att taga adjö (Elisab. Kuyl.-Wenster,
Vinddrivna 142). Herrskapet Mozart (far, mor, son, dotter) levde
ett sällsynt lyckligt familjeliv på fyra man hand (Karl-Erik
Forsslund, Mozart 5). Haraldsson, Gabriella och Arve äta på
"tremannahand" (Em. Carlén, Rosen på Tistelön II, uppl. 1912,
129). Ragnhill och Jesper råkas "på tumanhand" (G. Ullman,
En flickas ära 138) liksom Gurli och Gösta (Schwartz,
Brukspatronens myndlingar, uppl. 1915, 212). Mammorna träffas
mangrant med festklädda telningar i diverse åldrar (Elisab.
Kuyl.-Wenster, Vännen i huset 35). För att ändå säga, att
Herren gör var man rätt, så får jag nämna, att hennes nåd
krusmynta redan fått en god portion av sin lön, skriver den
gamle trotjänaren Nicke Wadell (Em. Carlén, Förmyndaren,
uppl. 1914, 439). Och på språkbrukets konto måste man utan
tvivel skriva sådana konstiga könsförhållanden, som då en
ung fröken förklarar: "Det skall jag bli man för" (Blanche,
Banditen4 332; jfr Frans Hedberg, Flickan med gravkr. 121,
122; Högberg, Stora Vreden, 3, 92; Wilma Lindhé, Gårdens
dotter 49). "Det var fru Tilda man för att bestyra" (G.
Ullman, En flickas ära 77). (Jfr hos S. Lagerlöf, Liljecronas
hem 40: "Lilljänta var inte karl till att svara på detta").
"Så pass min egen herre torde jag väl vara", fortfor Lotta
(Schwartz, Guld och namn, uppl. 1914, 106). Mången står
säkerligen tveksam inför ett sådant utplånande av könen, och om
det än kan försvaras med språkbruket, gives det väl även i detta
avseende vissa gränser. När t. ex. Gust. Upmark gör
riksänkedrottningen Hedvig Eleonora till "en af det karolinska
tidehvarfvets ifrigaste byggherrar" (Svensk konsth. 343), kunde
han nog ha uttryckt sig så, att han sluppit våldföra sig på
våra dagars genusuppfattning. I full samklang med nutida
betydelse stå återigen andra uttryck, som vid första påseende
kunna fresta till opposition: Son och dotter ha vuxit upp till
manbara (R. Berg, O. o. B. 1913, 602). Hon bemannade sig
hastigt (Topelius, Ljungars saga II, uppl. 1913, 24). Ingen
som helst invändning kan resas mot en sådan fras: Det gör
hon som en hel karl (Schwartz, Emancipationsvurmen, uppl.
1915, 159). Och med full rätt skriver Selma Lagerlöf: "Måja
Lisa har latmansdagar" (Liljecronas hem 212), ty sådana äro
ingalunda uteslutande privilegier för män, om dessa än givit
upphov till själva ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
