- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sextonde årgången. 1916 /
34

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

.1. E. HYLÉN

föra en pluralform klangar, böjer K. E. Forsslund i pluralis
klanger. "S& höra vi alla värdens jud och klanger"
(Storgården4 143, 156, Mozart 9). Jfr anklang-er (Hallström,
Levande dikt 195). En egendomlig plural bildning är
Heidenstams svallar. "Kring Visingsö brusade svallarna sin gamla
sång" (Sv. och deras liövd. 464). Ett plurale tantum
användes i singularis av Berg: den ena föräldern (S. o. S. 1913, 256).

5.

Vacklande verbformer.

Ett fel, som förekommer rätt ofta och för vilket man
kraftigt bör varna, är att böja verbum orätt, framhåller
Botin (Sv. Spr.2 (1792) 210). Och denna maning behöva nog
våra dagars modersmålslärare lägga på hjärtat. Men
verbböjningen ändras den som allting annat här i världen, varpå
våra grammatikor lämna oss talrika bevis. Särskilt ha våra
stolta, klangrika starka former visat en beklagansvärd lust
att avträda från arenan. Och än i dag pågår alltfort den
gamla processen att låta de starka verben övergå till de
svagas kategori. Så skriver Strindberg slinkt ut f. slunkit ut
(Hemsöborna4 92) och Högberg skrytte — skrytt (som funnits
i äldre sv. Jfr Tiällmann, Gram. (1696) 213) f. skröt —
skrutit (Baggböl. I, 107). Men vi kunna ock förmärka en
om än svag motström att åter bringa de välljudande starka
formerna till heders. Antingen återupplivas de från de döda
eller tagas de fram ur det levande talspråkets förråd, så vida
de icke rent av skapas nya. Några sådana starktböjda
former, som SAOL7 ej vill kännas vid, äro: hang = hängde
(Forsslund, Skog2 69), las = läste (Berg, S. o. S. 1910, 229), rang —
rungit (Levertin, Sista nov.2 33, Math. Roos, Hilma
Ang.-Strandberg), sang (Geijerstam, Tufveson 48, Ossian-Nilsson),
skräll (Ola Hansson, Fru Bruce2 85), svang (Melsted, Dahna
31), smed = smidde (Hallström), belopp sig till
(Ossian-Nilsson, Barbarsk.7 89), skok = skakade (Högberg), tvog = tvådde
(O. Hansson, Före gifterm.2 59), skrumpo samman (Levertin),
betöd (G. Janson, Hemlösa 117), böt (Hallström, Vilsna
fåglar2 133, Hj. Söderberg, Berg), dög (Geijerstam, Pastor Hallin8
208, Heidenstam, Lagerlöf, Hallström, Lundegård, Ullman, G.
Janson, L. Nordström, M. Stjernstedt, Ang.-Strandberg),
löd = lydde (Strindberg, Sv. öden, uppl. 1907, 328, Levertin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1916/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free