Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SIXTEN -BELFRAGE
log, omfläktad Af Olympens nektarångor (Kärlekens
förblindande, 1, 41)l. Sammansättningarna med avgrundsom
närmast kunna räknas till denna romantiska ordkrets, försvinna
med "Svartsjukans nätter": Fly af grundstanke! (a. st. 1, 148),
afgrundsdolkar (om sorgerna, ib. 1, 151). Detsamma är
förhållandet med de av Stagnelius inspirerade
komplikations-sammansättningarna med bädd i samma dikt: hennes läppars
vällustbädd (1, 144), kärleksbädd (1, 154). — Jämföra vi dessa
grupper med de i det följande omnämnda, som äro
representerade även i Runebergs senare dikter, göres lätt
iakttagelsen, att det är de mest verklighetsfrämmande elementen,
som på detta sätt absolut avskiljas.
Vill man framhålla någon särskild dikt, som — vid sidan
av "Idyll och epigram" — betecknar höjdpunkten av
Runebergs diktning under denna första period, kan det icke gärna
bli någon annan än "Svanen", skriven kort före den första
diktsamlingens publicerande. Dikten står ingalunda så
främmande för de nyromantiska intrycken som "Idyll och
epigram", men man märker, att det är en fullt personlig
konception, som alstrat dikten. Den innehåller två komposita med
nyromantiska analogier: purpurstänkt och guldbestrålad. För
att kunna sätta dessa ord i deras fulla miljö anföra vi
diktens trenne första strofer:
Från molnens purpurstänkta rand
Sjönk svanen lugn och säll,
Och satte sig vid elfvens strand
Och sjöng, en juni qväll.
Om nordens skönhet var hans sång,
Hur glad dess himmel är,
Hur dagren glömmer, natten lång,
Att gå till hvila der.
1 De romantiska ambra-komposita äro representerade i en
tillfällighetsdikt från samma tid: anibradoft (se Söderhjelm, Johan
Ludvig Runeberg 1, 157).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
