Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I RUNEBERGS K0MP0S1TA
169
klara qvällens vän, O talltrast, bryter nejdens tystnad än!
(Talltrasten 2, 236), På silfvermolnets kant satt aftonstjernan
(Den första kyssen, 2, 275), I skyn samm molnet silfverhvitt,
men skymning låg dernedan (Torpflickan, 5, 130).
Motsättningen till purpur markeras i kärleksscenen i "Nadeschda",
där orden liknas vid lätta skyar ’Än purpuröfvergjutna, Än
skära, silfverhvita, Än dunkelbleka mulna’ (4, 118). Just
epitetet ’skär’ i denna betydelse, som icke inrymmer någon
färgnyans, passar samman med dessa Runebergs
siføer-sammansätt-ningar. Över dessa nattbilder ligger också en stämning av
nästan antik ro, oaktat det oftast är molnen, som dragit
diktarens uppmärksamhet till sig. I det ovan anförda citatet
från aTorpflickan" heter det visserligen om molnet, att det
sam i skyn. Hela stämningen i det omgivande partiet synes
emellertid fordra, att, om det här är fråga om en rörelse,
denna är så gott som omärklig. Man kan till jämförelse dra
fram ett annat ställe, där verbet ’simma’ på likartat sätt är
förbundet med ett silverkorn^.: Bäckens tysta silfverbÖlja
samm I de långt, långt bort belägna dalar (Fågelboet vid
landsvägen 1, 27). Om en klar och lugn vattenyta användes
silver-komp. även senare: I dess [buktens] spegel, blank och
silfverklar Ville nu slafvinnan se sin bild (Nadeschda, 4, 80).
Exemplen äro för få och skilda för att kunna bevisa något,
men otvivelaktigt peka de i samma riktning som de
föregående.
Det förtjänar påpekas, att Runeberg knappast någonsin
begagnar silver-ord som beteckning för månsken och att man
hos honom icke hittar annars vid denna tid brukliga
sammansättningar som silverglittrande etc. Ett undantag skulle
vara: Så drömmer jag i höstens qväll och ser Hur löfvet
faller stelt från björken ner, En naken strand i vikens djup
sig speglar, Och öfver månen silfvermolnet seglar (Höstqvällen,
4, 214 f.). Otvivelaktigt är det här fråga om månsken, det är
ju höstkväll. Detta oavsett återfinna vi här trots verbet
segla med dess rörelsemoment samma ro, om även en nyans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
