Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I RUNEBERGS K0MP0S1TA
187
Runebergs teoretiska kritik av fosforisternas praktord
får sin tillämpning i hans skrifter genom stor inskränkning
i bruket av de speciellt nyromantiska kompositumgrupperna.
De mest verklighetsfrämmande av dessa utmönstras alldeles.
De som bibehållas äro sådana, med vilka Runebergs egen
naturiakttagelse och naturuppfattning har beröringspunkter,
och om även dessa gruppers illusionskaraktär stundom
framträder — mest utpräglat i guld-komp. — utdifferentieras de
i stort sett, särskilt i silver- och blomster-komp., i enlighet
med den runebergska diktens åskådningssätt. Karakteristisk
för silver-komp. är deras användning om den ljusa,
högnordiska sommarnatten och deras stämning av stilla ro.
Blomster-komp. och dem närstående sammansättningar framträda från
senare hälften av 1830-talet, efter att en tid nästan saknats
i Runebergs språk, med transcendental betoning, som kan spåras,
även där förnyad romantisk påverkan såsom i "Nadeschda"
föreligger. Runebergs kärlek till ljuset gör sig gällande i
en relativt taget ganska rik användning av dithörande
komposita, men har icke skapat några särskilt karakteristiska
uttryckssätt. I ett kompositum som ’den dagbelysta jorden’
kommer dock Runebergs förkärlek till det enkla, typiska
fram, och denna tendens hos naturskildringen i hans senare
diktning kan påvisas även i hans komposita. Utom på de
ovan behandlade sammansättningarna, där förleden utgöres av
tidsord, kan man härvidlag peka på blomster-komp. och de
med dem besläktade. Det är det för blommornas liv typiska,
som främst framhålles.
Den utveckling bort från fosforisternas illusionskomposita,
som vi kunnat iakttaga hos Runeberg, är lärorik, därför att
den avspeglar den process och det resultat, som alltid måste
uppkomma, då verklighetsiakttagelsen möter romantiken i
denna dess språkliga dräkt. Visserligen avlöper mötet mer
eller mindre bryskt. Runeberg ägde själv en så pass stark åder
av romantisk känsla, kanske tydligast framträdande i hans
•beundran för Almqvist, att det icke kunde bli fråga om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
