Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
SIXTEN -BELFRAGE
fullständigt avklippande av de språkliga föreningslänkarna
med nyromantiken, så mycket mindre som Runebergs förmåga
som språkkonstnär icke ligger på nybildningens område. Vi
ha sett hans förfaringssätt. Han lägger in sin egen
naturåskådning i de romantiska illusionsförlederna och gör därigenom
förlederna mera reellt betingade än vad hos nyromantikerna
var vanligt. Illusionssammansättningen ser till det yttre
oförändrad ut, men den är på god väg att övergå till ett
kom-plikationskompositum. En sida av hela 1800-talets utveckling
inom kompositumbildningens område är därmed avspeglad,
om än i en fullt personlig nyansering. Denna tror ja g det
har sitt särskilda intresse att iakttaga så väl med hänsyn till
språkutvecklingen i allmänhet, i vilken den utan tvivel äger
paralleller, som även för den intima förståelsen av Runebergs
diktning. Man kan icke komma denna nära utan att ha blicken
öppen för detta samboende mellan romantik och realism, som
oupphörligt yttrar sig i språkliga detaljer — undantagandes i
åtskilliga Fänrikar — och som utgör ett karakteristiskt
tidssignum för Runebergs dikt, på samma gång som det är ett
drag av personlig egenart.
Man finner ett förhållande likartat med det som här
påpekats rörande de nyromantiska illusionskomposita lios de
efter antikt mönster bildade komplikationskomposita, som
förekomma i de episka dikterna. De äro ju förnämligast att
betrakta som stilprydnader och motsvara ganska nära från
stilsynpunkt de illusionskomposita, vi talat om. Man måste trots
deras traditionella samhörighet med hexametern frapperas av
att i ett arbete som "Elgskyttarne", där skalden så ivrigt
bemödat sig om verklighetsskildring, möta sådana i formellt
hänseende verklighetsfrämmande, man skulle kunna säga
osvenska ordbildningar som brunskäggyfvig, mångordkunnig
o. s. v. Här spelar det antika inslaget samma roll som det
romantiska i andra dikter, och huru intim denna till synes
heterogena förening blir, uppdagar man bäst, när man
upptäcker antikiserande drag till och med i den uppsluppna skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
